Kristinas oas

Jag har tidigare berättat helt kort här på bloggen om att vi brukar byta bostad på våra semestrar. Det är något jag tycker att fler borde prova på, inte minst om man har trädgård och husdjur.

Genom åren har jag lärt mig att de jag berättar för om bostadsbyte snabbt delar upp sig i två grupper: de som förfärade konstaterar att de aldrig skulle släppa in främmande människor i sitt hus och de som blir nyfikna och vill veta mer.

Varför byter vi då hus? Vad är det som får oss att lämna över husnycklarna till för oss (nästan) helt främmande människor?

Anledningarna är flera, men den grundläggande är nog att vi tycker det är intressant att lära känna nya människor och ser fördelar i att landa ”mitt i” ett annat samhälle och land. Vi tillhör inte gruppen som tar med oss svenskt kaffe på semestern, tvärtom. Delvis har det säkert att göra med mina två år som au pair i England när jag var runt de 20. Det var då jag lärde mig fördelarna med att få en lokal guide till det land och den stad där man bor. Tack vare våra bytesfamiljer har vi fått allt från gratisbiljetter till Legoland till vetskap om fantastiska trädgårdar att besöka.

Sedan ska jag inte sticka under stol med att den ekonomiska biten är en viktig del. Har man som vi tre barn, är boendekostnaden mycket hög på en semester. Vi hade knappast stannat tre veckor i London sommaren 2015 om vi hade bott på hotell.

Vårt utbyteshus i London, 20 minuter från Waterloo station.

Sedan är det ju det där med att släppa in någon i sitt hem. Jag brukar vända på resonemanget ibland: hur vågar du semestra och lämna ditt hus obebott? Vi har gäster som tar in posten varje dag, klipper gräsmattan, vattnar krukväxter, plockar det som är skördeklart i trädgården och städar huset innan de lämnar… En vattenläcka som förblir oupptäckt en dag eller två ställer till stor förödelse, det riskerar aldrig vi. Har man som vi dessutom ett antal husdjur får vi på köpet någon som kelar med katten, matar papegojorna och ser till att akvariet inte blir för varmt under sommaren. Vi hjälper i vår tur utbytesfamiljen med motsvarande.
Sasso, finaste kissen på Söder, gillade att chilla på den kattsäkra balkongen.

Tack vare vår bytesagentur har vi, förutom redan nämnda Londonbesök, bland annat semestrat i Loiredalen i Frankrike flera gånger och gjort olika byten i Sverige och Danmark.

Ett av våra byteshus i Frankrike.

Hur svårt är det att få till ett byte? Mycket olika! Självklart är det lättare för de som bor på en plats dit många vill: läs Stockholm. Men vi hade också den franska familjen som ville ha cykel- och vandringsleder nära inpå och Stockholmsfamiljen som bara ville ha möjligheten att ta det lugnt i en trädgård och kunna grilla. En del byten får vi jobba mer för och kan behöva mejla över 20 familjer innan vi till slut får napp. Andra gånger är det vi som får frågan om vi vill byta. Självklart är det så att vi inte alltid kan få exakt det byte vi skulle önska. Jämfört med när man bokar ett hotellrum i en viss stad kan vi behöva söka oss till en annan stad eller region för att hitta någon som vill byta med oss. Men lägger man inte en krona på boendet så kan man å andra sidan kosta på sig en hotellnatt eller två vid en längre utflykt. När vi senast bytte med Frankrike stannade vi till exempel ett par dagar i Paris först.

Vilken agentur ska man välja? Det finns ett flertal och man får själv titta runt och se vilken som passar en bäst.

Den helt underbara trädgården i Prieuré d’Orsan. Den längtar jag verkligen tillbaka till! Vill du läsa mer om vårt besök där 2013 kan du göra det HÄR.

Vad kostar det att byta? Vi betalar motsvarande en hotellnatt för två års medlemskap. Då kan vi göra hur många byten vi vill och det kostar inget vid själva bytet. Vi har bytt bilar med två familjer, det har också fungerat bra. Det ”värsta” som hänt är familjen som tryckte på fel knapp och lyckades stänga av vår extrafrys efter ett strömavbrott så innehållet fick kastas… Men utslaget på alla veckor som vi har varit iväg så tar vi det lilla missödet. Under alla byten har inga viktiga växter i trädgården dött och det inkluderar både småplantor och grönsaker. Inget har ”försvunnit” eller förstörts i huset. Byter man hus med varandra blir det ju per automatik så att man är rädd om huset och hoppas att motparten också är det. Vid hemkomsten har vi fått både gulliga tackkort där bytesfamiljen berättar att de fryst in några liter blåbär och barnen har fått små presenter eller godis som tack för lånet av leksaker och spel. Vi har en guide över både huset och trakten i en pärm där vi skrivit ner allt – från hur tvättmaskinen fungerar till vilken badplats vi rekommenderar. Och så tipsar vi om godaste lokala glassen och var det finns lekplatser, nog så viktigt när man reser med (yngre) barn.

Vad fiskarna och fåglarna tycker vet jag inte, men katten brukar leta efter oss ett dygn eller två och jama lite extra innan han konstaterar att han delar hus med en ”ny” familj och blir sitt vanliga keliga jag. När vi kommer hem brukar han vara extra kelig de första dagarna och vill gärna ha koll på var vi är, men sedan slappnar han av igen. Jämfört med hur han reagerade på att bli lämnad på kattpensionat så är det en mild västanfläkt. Den gången matvägrade han och vek sedan inte från vår sida i två veckor efter att vi hämtat hem honom, så det gör vi aldrig om.

Lycka när man är liten och på semester kan vara att hitta ett lekhus i trädgården…

... eller leka tafatt runt ett par gigantiska gummistövlar på slottet med sagotema.

Jag frågade barnen vad de tycker, de har trots allt gjort sju byten de senaste fem åren. Tonårssonen tycker det bästa är att vi kan lägga pengar på annat än hotell och att man har mer utrymme än ett trångt hotellrum de dagar man vill vara hemma och ”chilla”. Mellanstadiedottern tycker det är kul att besöka andra länder och olika städer i Sverige och lågstadiedottern tycker det är kul att leka med nya leksaker och husdjur på utbytena. Vad är det värsta enligt barnen? De två äldsta kunde inte komma på något, yngsta bara en sak: att behöva dela rum med något av syskonen (vilket händer när de familjer vi byter med inte har så många sovrum).

Finns det inget negativt då? Jo, det skulle väl vara det där med bostaden då, både den egna och andras. När någon ska bo i ens hus när man inte är där börjar man titta på hur det ser ut på ett annat sätt… Vi har röjt, slängt och städat till förbannelse genom åren. Åker man på charter så kan man lämna huset i oordning, byter man hus ska det mitt i packstöket även städas, torkas ur kyl och göras plats till gästernas saker i garderober och badrumsskåp. Numera har vi våra rutiner, en avprickningslista vi följer över vad som ska fixas och vi vet att det tar en hel dag att ställa i ordning huset för byte, inte inkluderat fixande utomhus.

Jobbigaste överraskningarna hos andra så här långt? Familjen som hade en japansk futonsäng med en fem cm tjock madrass… Vi lyckades rota fram en madrass från en gästsäng som vi sov på under det utbytet. Hur ser hemmen ut? Ja, på grund av språkkunskaper är det nästan uteslutande medelklass som byter och husen påminner om varandra, allt utifrån det landets preferenser. Stengolv i Frankrike, heltäckningsmattor i England. 😉

Jag hoppas inspirera någon mer att våga prova att byta bostad, vi var fast redan efter första bytet och kan inte tänka oss att semestra på annat sätt. Och för en trädgårdsälskare är det perfekt med utbyte på mer än ett sätt. Vi har ätit grönsaker och frukt i utbytesträdgårdarna medan familjerna har plockat och ätit av det vi har. Båda parter har kommit hem till en trädgård utan mögliga jordgubbar och förvuxen squash.

Vad gör man när man träffar jämnåriga barn och inte har något språk gemensamt? Ja, vid den här träffen byggde barnen tillsammans med nyinköpt lego som den franska familjen hade handlat i Köpenhamn. Väntan på restaurangmaten har aldrig gått så snabbt. 🙂

Vi har för vana att försöka träffa de familjer vi byter med. Andra gör det inte, det är upp till var och en. Enda familjen vi inte har träffat var en svensk familj som fastnade i en motorvägskö efter en trafikolycka och blev så försenade att mötet gick om intet. Vi har suttit på restauranger i Köpenhamn, grillat i vår trädgård och träffats på motorvägskaféer. Alltid lika intressant att höra om förväntningar eller hur det har varit. Och ibland innebär mötet att den sista pusselbiten till varför familjen ville till Sverige faller på plats. Ibland är det så enkelt som att de älskar svenska deckare och längtar till Ystad… 😉

Nu siktar vi på Frankrike ännu en gång. Barnen vill alla tre tillbaka dit, den historiska temaparken Le Puy du Fou lockar med nya attraktioner som vi inte har upplevt.

Fågeluppvisning.

Hästkapplöpning på Colosseum.

Colosseum.

Tornerspel.

Kung Arthur.

Vikingaanfall.

Vi vuxna är inte nödbedda att uppleva några veckor i närheten av Loire med god mat, lata dagar och lite lagom med upplevelser där emellan. Vi får väl se hur det går, det är bara att hålla tummarna att någon av familjerna vi vill byta med vill till Sverige.

Har jag tur och det blir ett byte i rätt del av Frankrike väntar ett nytt besök på fantastiska trädgårdsutställningen på Chaumont. Det längtar jag verkligen efter! Ett 30-tal idéträdgårdar som byggs upp på våren och rivs på hösten. Bilden är från min favoritträdgård ”Sinnenas flod” med den vridna pergolan. Fler bilder från den kan du se HÄR.

Det här var min tolkning av Blommig Fredags tema Jag längtar… För det är ju det jag gör. Längtar. Efter semester med familjen, vacker natur, mysiga städer, god mat, salta bad och trädgårdsbesök. Helt avslappnat, utan tankar på hur det är hemmavid, eftersom jag vet att vårt hus, trädgården och husdjuren är i goda händer.

Trevlig helg!