Nu är det dags för lite mer inspiration från Englandsbesöket! Här kommer del två från Ryton Gardens och i dag handlar det om deras murade upphöjda odlingsbäddar. Så fina antingen man behöver ha bäddarna upphöjda på grund av ålder eller bara för att man vill få upp växterna lite från marken.
Jag har en ny favorit. Japp, det är bara att erkänna. Verkligheten överträffade mina förväntningar när det kom till nyinköpet trädgårdskryddbuske. Ni vet, man tittar på en bild och läser information, men det är ändå svårt att föreställa sig hur det kommer att bli.
De mörkröda knopparna har vuxit sig allt större i två veckor, nu har de börjat spricka ut i näckrosliknande drygt fem cm stora blommor. Wow. Hur underbart kommer inte det här lilla trädet att bli när det är färdigvuxet?
Trädgårdskryddbuske Calycanthus raulstonii ‘Hartlage wine’.
Trädet växer i Trädhörnet bredvid getris Diervilla sessifolia ‘Dise’ (vars rödtonade grenar matchar blommorna snyggt även om det inte syns så väl på bilden).
Som stora näckrosblommor ser de ut, och de mörkröda knopparna är fina de också.
De mörklila kungsnävorna blommar för fullt vid Trädäcksrabatten. Just den här sorten fanns i trädgården när vi flyttade in, jag tycker den är så fin med den intensiva färgen och den vackra ådringen. Underbart är kort i det här fallet, om någon vecka är blomningen över, men just nu är det ståtligt att blicka ut över fyra meter lila blommor som lyser i solen.
Trots de sista dagarnas spöregn ligger inte våra nävor platt på marken och förklaringen till det är enkel: de har stöd underifrån. Sommaren 2000 snickrade C enkla träramar med en pinne ner i varje hörn som ben. Ramarna klädde vi sedan med plastnät. Dessa stöd ställs sedan på plats när nävorna växer upp på försommaren och bladen växer upp igenom nätet. När de häftiga sommarregnen kommer står nävorna trots det upprätt i rabatten. Vi har för övrigt likadana stöd till vallmon, de fungerar lika bra där.
Stödet sett uppifrån. Bladen kommer enkelt upp genom plastrutorna som är ca 10×10 cm (jag klippte helt enkelt bort lite rutor i ett 5×5 cm nät). Ramen syns inte alls när nävorna har växt upp, här har jag fört bladen åt sidan för fotograferingen.
Så här ser ett hörn av stödet ut. Själva ramen är ca 20 cm upp från marken, benet är bara något nertryckt i rabatten, det räcker. När bladen växer upp håller nävorna ramen på plats av sig själva. Ramen börjar bli lite gammal, men än så länge håller den.
Jag passade på att åka till Blekinge på trädgårdsvisning hemma hos Karl och Viola, välkända i trädgårdsamatörkretsar, för ett litet tag sedan. Paret drev plantskola i 45 år, men den är sedan länge avyttrad. När de nu hade öppen trädgård ville jag verkligen åka dit och se den 2000 kvadratmeter stora trädgården.
Beskurna träd till vänster i tomtgränsen, köksträdgård och längst ned i trädgården och till höger en rad olika ”rum” och planteringar.
En inbjudande uteplats under tak.
I utkanten av trädgården var det satt staket för att skydda trädgården mot rådjuren och vildsvinen…
Snyggt med höga smala barrträd i planteringarna.
Stenparti med alpiner.
Många rara växter som jag inte kände igen eller kunde namnet på, men också mycket som jag visste vad det var och spärrade upp ögonen över hur stora och frodiga plantorna av till exempel tolvgudablomma var. Karls knep: älgbajs. Det samlade han in och myllade ner i jorden kring de växter som skulle ha en låg dos av näring över lång tid. Det var precis lagom mycket, menade han, och av döma av växterna så hade han fullkomligt rätt i det!
Ljusrosa tolvgudablomma.
Det som föll mig och A mest i smaken var det fina dammområdet. Dottern tyckte det såg ut ”precis som på riktigt”.
Vattnet började uppe på en klipphäll och rann sedan i en liten bäck, under en bro, ner till en större damm.
Bäcken och dammen. 
Bild tagen från andra hållet på dammen, på stenen uppe till höger i bild börjar vattnet sin färd.
A funderade på om ön ute i dammen flöt eller om man kunde kliva ut på den, precis som Peter Englander gjorde i ett program av Trädgårdstoppen! Vi testade dock inte… 😉
Rosa murreva.
Orkidé, vet inte vilken sort.
Ännu en fin orkidé, vet inte vilken sort.
Vit azalea.
Trädpion i blom.
Vacker trillum i blom.
Självklart handlade jag lite plantor av Karl och Viola också. Det blev en fin liten planta av perukbuske (som jag fick goda råd av Karl hur jag skulle beskära varje vår så att den håller sig liten) och så ett vitt ormöga, Ompharodes verna ‘Alba’, en söttörel Euphorbia dulcis, en gulblommig lundväxt Disporum flavum (flavens) som påminde om sorgklocka och en junkerlilja, asphodeline lutea. Den sistnämda ser ut så här i blom:
Sedan skulle vi gå tillbaka till bilen och då var det så här fint längs vägen:
Ibland blir det fel, men okej ändå. När vi beställde träd till Trädhörnet 2004 så ville jag ha en rödblommande Cornus kousa. Det trodde jag att jag fick också, tills den behagade blomma flera år senare. Och då var det med vita blommor (om än med lite rosa inslag)… Så kan det gå!
Tyvärr har jag inte något sortnamn på den, men den står granne i Trädhörnet med Ullungrönnen Sorbus ‘Dodong’, bukettapeln Malus toringo var. Sargentii E och Liten amerikansk hästkastanj, Aesculus pavia ‘Koehnei’. Den behöver skydd som ung och det har den haft så efter några års acklimatisering tog tillväxten rejäl fart! Numera är den dryga tre meter hög.
Ser ni de vita ”prickarna” i den gröna bladmassan? Det är blommorna! De minsta är runt sju centimeter och de största upp till 12-13 cm i diameter. Framför träden blommar gula dagliljor.
Det är inte varje år som den blommar (eller blommar är förstås fel ordval eftersom det ju inte är regelrätta blommor, utan vita högblad som vi upplever som ”blomman”), men i år kommer det runt ett dussin i alla fall. Naturligtvis sitter majoriteten för högt upp för att jag ska kunna få bra foton på dem, men någon av de mindre satt tillräckligt lågt för att jag skulle kunna nå upp med kameran.
Det är bara att inse: våra Austinrosor i Rosenrabatten strök med i vinter. En enda av de sex är det liv i och det är knappt något liv att tala om – plantan är typ 15 centimeter hög… Efter mycket funderande så har vi nu bestämt oss för att investera i nya rosor.
Rosenrabatten var en av de första rabatterna vi anlade för tolv år sedan. Där har sex stycken rosor från David Austin vuxit och blommat fint: Crown Princess Margareta, Charles Austin, Charlotte, Golden Celebration, Graham Thomas och A Shopshire Lad. Alla går i olika gula och/eller kopparnyanser som harmonierar fint med vårt tegelröda hus.
Om två veckor ska jag hämta sex fina – nya – exemplar av samma sorters rosor från Flora Linnea, det var för övrigt dem jag handlade av för tolv år sedan också. Varför det blev exakt samma rosor? Läs det här inlägget så tror jag att du förstår min nostalgiska anledning till att inte byta ut sorterna jag en gång valde.
För att de nya rosorna ska få en bra start så byter jag ut jorden i de rejäla planteringsgroparna (man ska ju inte odla ros efter ros) och vi kommer även att lägga ner droppslang för att förenkla vattningen.
På det stora hela så undviker jag att vattna i vår trädgård (grönsaker, bär och frukt undantagna). Vi föredrar att plantera växter efter ett läge de trivs i och då klarar de sig bra ändå. Men återblommande rosor kräver ju kontinuerlig vattning och gödning om de ska orka med att blomma hela sommaren igenom, det går ju inte att komma ifrån! Och när de samtidigt inte gillar vatten på bladen, ja, det är då det börjar bli jobbigt att vattna.
Det enda jag inte riktigt ser fram emot är att gräva upp alla tulpanlökar som växer mellan rosorna i Rosenrabatten… Det blir lite bökigt, men kan inte hjälpas. Efter diskussion med lokala plantskolan kommer jag också att plantera tillbaka det kaukasiska fetbladet som är marktäckare i Rosenrabatten. Det skuggar marken och har samtidigt inte så djupa rötter att det är ett problem för rosorna. Och får rosorna nu extra vatten via droppslangen ska det förhoppningsvis resultera i kraftiga och fina rosor. Längtar tills vi har vår Rosenrabatt värd namnet tillbaka!
I helgen tog C och jag oss an poolen. Regnvatten uppblandat med gamla löv från närväxande plommonträdet som låg ovanpå poolskyddet östes upp med hjälp av hink och kom till nytta i Lundområdet bredvid.
Sedan drogs poolskyddet av och…
…vattnet var kristallklart! Djup suck av lättnad. Koppla in reningsanläggning med mera igen och så påfyllning med ett antal kubik vatten. När man ”stänger” för vintern tappar man ur vatten till nedanför utloppet till reningen, så det saknades runt en halvmeter nu. I med lite nya kemikalier så pH-balansen blev den rätta igen och sedan var det bara att vänta på att solen skulle göra sitt.
I dag, ett dygn efter vattenpåfyllningen, var temperaturen 20 grader och barnen vågade sig i för ett premiärdopp.
Vi har bara haft poolen i ett år, så det här var första gången för oss med att göra den i ordning för säsongen, men var det inte svårare än så här var det ju lugnt. (För den som vill läsa mer om poolen så har jag berättat om den i Våra trädgårdsprojekt ovan i menyn, under Stora omgörningen 2008-2012.)
Jag har tidigare skrivit om vår dvärgkastanj här på bloggen, men har nu insett att jag har skrivit fel namn. Jag hade fått uppgiften att den hette dvärgkastanj, men korrekt namn är Liten amerikansk hästkastanj, Aesculus pavia ‘Koehnei’. Den är relativt ovanlig, vilket säkert har med härdigheten att göra, men jag kan absolut rekommendera den för de som liksom jag älskar kastanjeblommor, men inte har plats för ett stort kastanjeträd.
Den är ympad på färdig stamhöjd, i vårt fall knappt en meter, och den växer mycket långsamt. Vårt exemplar är runt tio år nu och det har bara blivit obetydligt större i kronan på den tiden. Knopparna är kopparfärgade när de kommer på våren och blomningen i maj-juni går i rött/rosa/korall. Enligt källor så ska den sätta kastanjer ”oregelbundet”, vårt träd har dock aldrig gjort det.
Trädet blir cirka två meter i omkrets på kronan när det någon gång i framtiden är färdigvuxet. Enligt uppgift ska det klara zon 3, vi bor i zon 1 och det har aldrig fått några vinterskador hos oss. Det står i skydd av en häggmispelhäck med östersol och verkar trivas bra där.
Av en slump råkade det bli planterat så vi ser det från fönstret i köket när vi tittar tvärs över Stora trädäcket. Så här års kastar jag ofta en blick ut genom fönstret…
Kastanjen i knopp 5 maj och i blom 2 juni.
Jag lovade ju lite engelsk trädgårdsinspiration. Även om jag nu inte var på Chelsea Flower Show under Englandsbesöket så hade jag en finfin trädgårdsupplevelse under veckan utanför Birmingham. Vi åkte till Ryton Gardens.
På 10 hektar visas ett flertal olika ekologiska trädgårdar, det finns fullt med djur och insekter och massor av frukt och grönsaker. Jag hade ju äldsta barnet med mig på resan. Han hade som hemläxa från skolan att skriva dagbok på semestern. För denna dag skrev han ”Today it was my mothers day. We went to Ryton Gardens. We went there for many hours”. (Kan ju lugna er med att dagen efter skrev han ”Today it was my day, we went to an amusement park”…). Nä, trädgård är inte riktigt L:s grej, men jag var lycklig. Hur många visningsträdgårdar har jag sett som fokuserat på giftfritt odlande? Som visat ett dussin olika kompostkärl? Som ingående berättat hur man anlägger en damm för törstiga bin?
I detta första inlägg blir det lite allmänna bilder från anläggningen. Körsbärsträden blommade för fullt och det var en underbart solig och fin dag. I kommande inlägg tänkte jag berätta om:
Så är ni intresserade av att läsa om det och se bilder, håll utkik efter Ryton Gardens i rubriken framöver.
Örtagården med sina över 200 ätliga eller medicinalplantor.
Rabatt i örtagården, i bakgrunden utställningen med kompostkärl och tips om hur man komposterar.
Vid utgången från butiken fanns – naturligtvis – ett fint blåregn som klättrade längs en pergola.
Trädgårdskonst på Ryton Gardens.
En brokbladig lönn, vet tyvärr inte vilken sort, som bjöd på variation i grönskan.
Där fanns även flera olika sorters flätade pilstaket i trädgårdarna. Ett lite mer robust på bilden ovan…
...och här ett lite mer romantiskt.
Så här skönt hade L det i The Cooks garden, där han låg och lyssnade på porlande vatten…
... från den här dammen.
Ett urval av alla fina blommor som vi såg:
Sedan har jag två namnefterlysningar också. Vad är det här för växter? Någon som känner igen de här två?
Det här är vår bukettapel, Malus toringo var. Sargentii E, i vår familj även kallad Gräddbakelsen… Förklaring överflödig! Just i år var jag i England när den blommade som allra vackrast den 28:e maj, men trädgårdsintresserade dottern A fotograferade den för min räkning.
Bukettapeln Malus toringo var. Sargentii E i sin allra överdådigaste blomning 28 maj. Till vänster skymtar Ullungrönnen sorbus ‘Dodong’ och en koreansk blomsterkornell Cornus kousa, till höger om bukettapeln syns dvärgkastanjen med sina rödrosa knoppar. I framkanten växer dagliljor.
Ett fluffigt gräddmoln av ljuvliga små blommor!
Och innan blommorna slår ut helt lyser knopparna ljusrosa. 
Riktigt lyckosamma år blommar bukettapeln och dvärgkastanjen samtidigt som tulpanerna, men tyvärr inte i år. Nu har bukettapeln blommat över och då har kastanjen slagit ut… Bilden ovan är tagen en vecka innan huvudblomningen på första bilden i det här inlägget.
Totalt blommar bukettapeln i 1-2 veckor beroende på hur varmt det är. Men, tro mig, det gör inget att blomningen är snabbt förbi, den är ljuvlig de dagar den varar. Efter blomningen får bukettaplen små röda frukter. Busken blir runt 150 cm hög och runt 2-3 meter diameter. När vi planterade den för tio år sedan var den en halvmeter i höjd och omfång, men den växer snabbt.
Kristinas oas 