Brunt, grönt och små söta cerise blommor i min decemberträdgård

Bild

Vintern är här, om än inte de riktigt låga temperaturerna. Än. -10 har vi haft som minst, men just nu ligger det åter kring +-fem grader, det vill säga en helt normal skånsk vinter. Trädgården har gått in i det där bruna och vissna stadiet, om än med en del grönt från julrosblad, mossa och vintergröna ormbunkar.

I vår trädgård blommar det året runt, även om det är lite mer sparsmakat så här års. Min vinterfavorit dvärgcyklamen, Cyclamen coum, började blomma extra tidigt i år och har redan blommat i flera veckor. Den första blomman följs av allt fler och i vår blir det ett helt hav av cerise cyklamenblommor. Det är ganska förunderligt ändå att den orkar blomma i över fyra månader.

På annat håll avslöjar doften den vita tibasten, Daphne mezereum. Den har också blommat ett tag och kommer liksom dvärgcyklamen att hålla ut länge än. Ovanför den sväller knopparna i praktmagnolian och lovar en annan, mer överdådig blomning, tids nog.

Även vissna blommor kan vara en prydnad i en vinterträdgård! Den nästan svarta stockrosen, vars frön jag plockade vid ett slott i Frankrike för många år sedan, har gett upp och toppen hänger nedåt med de sista tappra blommorna kvar.

Praktklocka, Platycodon grandiflorus, har riktigt snygga frökapslar som får sitta kvar över vintern som prydnad.

Solhattarnas fröställningar har börjat bli fågelmat. Vi matar sällan småfåglarna, de får äta av de frön som finns naturligt i trädgården i stället och vi har många fåglar på besök som förser sig.

Just nu håller koltrastarna på att kalasa på de sista rönnbären. Bären i Ullungrönnen ‘Dodong’ är redan slut, nu är det Carmencitarönnens tur. I år har jag inte sett till några sidensvansar än, men de brukar komma på besök de också.

Någon som däremot har kommit på besök är hackspetten! Den hittar många godsaker i vårt ”rosenträd”, det döda gamla plommonträdet. Vi har lämnat kvar nästan fyra meter höga stammar och förra året började hackspetten komma på besök. Den här gången var den kvar en lång stund och jag hade turen att få syn på den, trädet syns från vårt köksfönster. För några år sedan planterade jag klängrosen ‘Rambling Rector’ och den har nu börjat ta för sig och haka fast sina vassa stora taggar runt de gamla stammarna.

Bland det gröna i trädgården finns vintertry, Lonicera henryi, en typ av kaprifol vars blad behåller färgen året om. Blommar på sommaren med ganska små blommor, men de drar många pollinerare. Hos oss svingar den sig ett par meter upp i ginnalalönnens stammar vid dammen. Bollarna till vänster är thuja ‘Little Giant’ som jag har stammat upp och bollklippt topparna på när buskarna blev för stora.

Myrtentörel, Euphorbia myrsinites, är också grön och fin året om och är extra uppskattad så här års i allt det bruna. Den vackra stammen hör till klotrobinan.

Fast brunt kan ju vara snyggt också! Som Miscanthus sinensis ‘Morning Light’ vars långa strån har eleganta böjar. I bakgrunden syns kopparlönnen, Acer griseum.

Eller hortensian ‘Wim’s Red’ vars blommor numera har lämnat det röda stadiet bakom sig och i stället är vackert bruna.

På annat håll i trädgården finns det växter som har tjuvstartat våren. Det lönar sig att plantera ut vårblommor i kruka. Den här lila vivan, oklart exakt vilket släkte eller sort, får alltid knoppar så här års och är bland de första att slå ut till våren.

Apriltryn ‘Winter Beauty’ är också redo den dagen våren kommer, men innan dess är det dags för flera månader av vinter. Tid för vila och återhämtning, läsa trädgårdsböcker och göra upp listor på vilka perenner som ska kallsås och vad som ska odlas 2025… Nu, innan nästa säsong börjar på riktigt, är ju precis allt möjligt. 😉

Höstblomning i min septemberträdgård

Bild

Vilken skön septembervecka det blev! Precis vad jag behövde, lite egentid i trädgården. Just nu håller jag på att plantera ut de perenner jag vintersådde och som vuxit sig stora över sommaren. Samtidigt förbereder jag plantöverskottet till försäljning när vi har öppen trädgård 11 oktober och det jag inte vill ha kvar, ja, det hamnar i komposten.

Följ med på en liten trädgårdsrunda hemma hos oss:

Del av planteringen på framsidan, med kopparlönnen, gräset Miscanthus sinensis ‘Morning Light’, jätteverbena, fläckflockel och kärleksört. Det disiga kvällsljuset är så vackert här.

I Lunden ser ut så här på hösten. Höstflox, olika sorters höstastrar, diamantrör och höstanemoner.

I Trädhörnet blommar sommarrudbeckiorna ‘Sahara’ på och i bakgrunden syns hortensian ‘Wims Red’ vars blommor har börjat dra åt mörkrosa.

Höstcyklamen, Cyclamen hederifolium, har börjat blomma. De är inte så många ännu, men jag hoppas de ska bli fler och fler med åren.

Jasmintryn, som jag köpte i Danmark i våras, blommar nu. De doftande blommorna är så fina! Med tiden ska den lilla busken bli ett träd på 3-4 meter… Jag planterade busken vid ingången och flyttade trollhasseln ‘Diane’ till Trädhörnet i stället. Höstblommande träd vill jag ha nära ingången.

Flera rosor blommar om, den här heter ‘Hot Chocolate’ och är så snyggt brunröd i sin färg.

Ginnalalönnen har redan börjat tappa sin blad, den är av någon anledning tidig med det de flesta år. I dammen och trädhörnet ligger det fullt med gula blad. Men vad gör väl det när vinterliljan blommar så vackert. I år är det många stänglar, minst dubbelt så många som förra året. Så glad för det! 🙂

I de upphöjda bäddarna växer sig kålen allt större i sina tält. Ännu så länge tar jag inte bort dem, jag såg en kålfjäril så sent som förra veckan… Det som växer i gången är gurkört. Förr såg jag plantorna närmast som ogräs, numera får de växa sig stora innan jag tar bort dem: kaninerna älskar nämligen att äta gurkört!

I veckan skördade jag de sista plommon- och bifftomaterna som växte i krukor på trädäcket, nu har jag bara körsbärstomater kvar i växthuset. Någon vecka till, sedan är det dags att ta bort dem också när kylan drar in på allvar.

På tal om skörd: i år har vi för första gången fått vindruvor! 🙂 Det här är mörka ‘Einsat’ som är kärnfri. Druvorna är inte så stora (jag borde nog gallrat mer), men söta och goda. De gröna ‘Remaily seedless’ har inte mognat klart ännu, vi får se om de orkar det… Om inte så får jag väl göra druvjuice på dem!

I dag kom fina trädgårdskissen Silver, 9 år och sex kilo stor och höll mig sällskap på trädgårdsbänken en stund. Han får precis plats i knät. Ni ser, jag sitter faktiskt ner då och då! 😉

Med det önskar jag er en fin vecka! Titta gärna in på Trädgårdsfägring och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om.

Ett år senare – nya delen av Trädhörnet

Bild

Ännu så länge är träd, buskar och perenner ganska små, men det har ändå hänt en hel del i den nya delen av Trädhörnet. Förra hösten grävde ju maken och sonen upp två gamla prydnadsbuskar som var ganska trista de månader de inte blommade. I stället planterade vi den nya japanska storaxen, Styrax japonica ‘Wespelaar’ som med tiden ska bli runt fyra meter hög.

2018:

2019:

Det jag framför allt har jobbat med under året som har gått är att plantera buskskiktet som ska vara under den nya trädkronan. Det ska bli intressant att se om det här bli bra eller katastrof om några år… Har jag otur växter trädet så långsamt att buskarna som ska vara under trädkronan kommer att kväva stackarn… Men ett år i taget, blir det problem får jag väl fixa det den dagen!

Hela området är ungefär två meter brett och tre-fyra meter långt. Längden beror lite på hur man räknar övergången mot den lilla amerikanska kastanjen ‘Koehnei’. Och var är ‘Wespelaar’, undrar säkert någon. Jo, den syns knappt… Titta noga på bilden ovanför så ser du en bambupinne i mitten av bilden. Där är trädet!Snygga blad har i alla fall ‘Wespelaar’ så här års.

De två stora buskarna i området blir storblommig abelia, Abelia x grandiflora, och Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som jag berättade om för några veckor sedan. De blir båda mellan 2-3 meter höga. Abelian blommar nu och bladen är snyggt blanka.

Jag har ju för vana att vasklippa många buskar så att jag kan ha perenner under dem och det planerar jag att göra med de här buskarna också om de blir för stora i omfånget.

Två lite mindre buskar är prakttry Weigela ‘Ebony and Ivory’ och japansk buskrosling Pieris ‘Mountain Fire’ med vackra årsskott i rött. Båda blir dryga metern höga.

I perennskiktet växer julrosor och funkior och till våren blommar massor av nunneört och olika sippor. Så här års är det dock annat som lyser upp. Lönnbräckan är så snygg med sina höstfärger! Min stora planta delades i våras och finns nu på flera ställen i området.

Under sommaren har också olika sommarrudbeckia blommat fint där, men de har börjat ge upp helt. En och annan eftersläntare till blomma finns dock att glädjas över.

Önskar er alla en fin helg och septembervecka! Här har frosten inte kommit ännu, plus fyra har det varit som kallast, men nu är det dags att förbereda flytt av de känsliga växterna till lekstugan där de övervintrar i sällskap med ett frostvaktselement. Länkar som vanligt till Trädgårdsfägring.

 

Hortensior – fluffiga drömmar i vitt-rosa-lila

Bild

En sak blev definitivt klar under de många trädgårdsbesöken i Frankrike – vår trädgård behöver fler hortensior! Jag har i dagsläget fyra: en uppstammad syrenhortensia, en sammetshortensia, en vit-limeblommande ‘Annabelle’ och en namnlös lila sort som för en något tynande tillvaro i en skuggig rabatt. Men efter att ha sett de monster till hortensior som trivs i det franska klimatet måste ju något göras i vår egen gröna oas.

Jättehortensia med mig som levande måttstock på hur gigantisk den var!

Maken och jag for till grannstaden och en välsorterad plantskola. Som visade sig ha halva priset på hortensior just den veckan…! Ibland ska man ha tur. Eller otur, beroende på hur man ser det! 😉 Hem kom vi i alla fall med inte mindre än sex stycken nya hortensior. De fyra första är alla Hortensia macrophylla i 30 cm storlek och kan i bästa fall bli 80-100 cm med tiden.

Hortensia macrophylla ‘Fiesta’

Okänd, utan sortnamn, men snygg ändå.

Hortensia macrophylla ‘Teller’.

Hortensia macrophylla ‘Curly Wurly’

De två sista är båda Hortensia paniculata och kan, om det vill sig väl, bli hyfsat stora med tiden.

Hortensia paniculata ‘Confetti’ kan bli uppemot 120 cm.

Det sjätte och sista nyinköpet är en Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som kan bli runt två meter hög.

Just ‘Wim’s Red’ hade en instavän tipsat mig om så den slog jag till på direkt när vi hittade den i plantskolan. Exemplaret vi valde hade bara en enda liten blomma, men när det gällde ‘Wim’s Red’ var stammarna och hur de växer viktigare än blomningen. Exemplaret var närmare meterhögt och hade många fina upprättväxande stammar. Blommorna åldras supersnyggt från vitt till rosa och till sist samma röda nyans som stammarna.Gillar när buskar är snygga även när de inte blommar!

Avslutar med en hortensiakollage som jag gjorde till instagram efter att ha besökt en fin trädgård med massor av olika hortensior.

Jag tar gärna emot tips på fler namnsorter av Hortensia som ni som läser här kan rekommendera.

Önskar en fin septembervecka! De två första arbetsveckorna har bara flugit förbi, men under augusti och september kompar jag ut vid lunch på fredagar och får på så sätt sköna långhelger. Länkar till Trädgårdsfägring, titta gärna in där.