Mandelmanns | Kristinas oas

I dag går inspirationsturen till Mandelmanns trädgårdar utanför Kivik på Österlen. Mandelmanns är lika med Gustav och Marie Mandelmann som sedan 1996 har drivit gården med odlingar, djur och trädgård. Vilka odlingar! Och vilken trädgård!

Inne i ett av växthusen, under blommande minikiwi.

Vi var där första gången i slutet av maj när lammen skuttade runt, men kaféet inte hade öppnat för säsongen. Vi återvände sedan i mitten av augusti för en ny titt och lunch i kaféet. Ni får följa med på båda besöken i det här inlägget! 🙂

Skir grönska i maj… 22 aug 15 Mandelmanns 16 … och djupgrön i augusti.Tomatplantor i ett av växthusen i maj… 22 aug 15 Mandelmanns 11 … och skördedags i augusti. Gustav själv i rensningstagen på en av åkrarna i maj… … och klart för skörd i augusti.

Det här är en bra trädgård att ta med de yngsta i familjen till, det finns både höns och grisar att titta på och en och annan kelig katt att klappa. Vissa datum under sommaren har Mandelmanns speciella vandringar där barnen får hälsa på hos djuren. I kaféet finns mycket gott och egenodlat att välja på och i butiken kan man handla garanterat närodlad mat.

Även om gården är produktiv saknas det inte blommor i överflöd, ofta planterade tillsammans med ätbart, i en både vacker och nyttig samplantering. I maj blommade tulpaner, blåregn, fembladig akebia, vallört, äkta kvitten och andra fruktträd. I augusti var det klockranka, en mängd olika sommarblommor och fuchsia. Det var efter att ha sett den fembladiga akebian längs husets stenvägg i maj som jag åkte raka vägen hem och sökte rätt på en plantskola som sålde den.

Att gården är en oas för djurlivet råder det ingen tvekan om. Den vackra fjärilen och trollsländan var bara två av de lite ovanligare insekterna jag såg.

Många bilder blir det… Men det här är verkligen ett ställe jag vill att fler ska upptäcka.

HÄR kan du läsa mer om Mandelmanns på deras hemsida. Det finns även en bok om gården att titta efter nästa gång du är på biblioteket, i bokhandeln eller besöker gården: Självhushållning på Djupadal. Avslutar med visdomsord från Mandelmanns.

Om två veckor går turen till en lummig privatträdgård med många vackra träd och en porlande bäck. Nästa vecka tänkte jag visa före- och efterbilder på fyra sovrum och ett badrum. Japp, vi är klara med höstens och vinterns stora omflyttnings- och renoveringskarusell här hemma.

Jag såg den svinga sig uppför stenhuset hos Mandelmanns i slutet av maj och blev blixtförälskad. Vilka underbara blommor! Och doften!

Jakten på ett exemplar av fembladig akebia, kallad chocolate wine på engelska, startade. Hos Högaböke uppe i Blekinge fick jag napp och några veckor senare var en planta planterad i skyddat söderläge hos oss. Den har växt på bra sin första sommar, till våren ska jag klippa tillbaka den (något Högaböke tipsade om för att få ett välförgrenat exemplar).

Det syns lite dåligt på den här bilden, hittade ingen annan nu, men akebian är planterad vid vår södervägg mellan lådan med dahlior och husväggen. Just nu klättrar den på en låg spaljébåge. Akebian trivs i skyddat söderläge och ska inte planteras i österläge där vårsolen kan ge den frostskador. Vår tanke är att sätta upp trådar/spaljé vid väggen så att akebian kan klä in delar av teglet med sin fina grönska (och vi kan känna doften av blommorna inomhus).

15 aug 15 fembladig akebia 2
Vackra blad. Milda vintrar kan akebian behålla bladen, vi får väl se hur det går med den saken i år. Bilderna är tagna i mitten av augusti.

Ser ni det gröna på husväggen längst bort? Och närmare kameran, bakom stockrosorna. Det är akebian! Den här bilden är tagen i augusti när jag var på återbesök hos Mandelmanns.

Akebia quinata kommer ursprungligen från Asien och blir i Sverige runt 3-5 meter hög. Den är härdig till zon 2 (finns olika uppgifter, en del säger att den klarar zon 3). I USA är den invasiv och värsta ogräset, men i vårt klimat ska den hålla sig på mattan. Jag har pratat med en akebiaägare som bor en mil bort och som haft sin planta i många år. Där är den som vilken kaprifol som helst, det vill säga man kan beskära den och hålla den så stor man vill.

En bonus är att växten ger ätbara frukter som ser ut som lilarosa korvar och man kan också äta de unga skotten på våren. Det råder lätt förvirring om man behöver två olika plantor för att få frukter, men i det läget litar jag på pfaf, Plants for a future, som har en bra faktaspäckad databas med 7000 nyttiga växter. Enligt deras uppgifter är plantan inte självfertil, trots att den har både hon- och hanblommor. Det behövs två olika plantor för att det ska bli frukter. Så jag ska se om jag kan få tag på en till nästa år. Enligt den HÄR sidan så finns det (minst) fem olika varav någon är vitblommande och någon variegerad.

Det här var mitt bidrag till Blommig fredags tema Höjdare, titta gärna in hos Heléna och se vad andra berättar.