1 månad gammal papegojunge.

I en av våra utomhusvoljärer för papegojor sitter just nu ovanligt många fåglar. Det är åttaåriga Marco och Sofia som äntligen har fått ungar! Morhuvad papegoja blir gamla, uppemot 40 år i fångenskap tror man. Ingen vet riktigt säkert ännu, för de började inte födas upp som husdjur förrän mitten av 1990-talet.

Sofia till vänster och Marco till höger.

Vårt par har bott hos oss i sex år och de första två åren satt de knappt tillsammans på pinnen, de var verkligen helt ointresserade av varandra. De senaste åren har de varit desto kärvänligare, men Sofia har inte lagt ett enda ägg. Förrän i april i år då hon la tre stycken.

Det var en spänd väntan, skulle äggen vara befruktade? Och om de var det, skulle Sofia ruva fram ungarna, stanna hos dem och mata dem? Skulle Marco vara en duktig pappa och mata Sofia? Det är så många steg som kan slå fel på vägen!

Men runt den 15 maj kläcktes det första ägget och en vecka senare hade de två syskonen också kommit ut ur äggen. Nyfödda fågelungar är inte så vackra… 😉

Två små, små ungar och ett ännu okläckt ägg den 20 maj.
31 maj var det dags att ringmärka den äldsta ungen, på bilden ungefär två veckor gammal. Tillväxten går ganska snabbt och det är viktigt att ringen sätts dit innan foten har hunnit bli för stor. Vi ringmärker för att efter DNA-test kunna hålla reda på vilken unge som är hane/hona. Klorna är lika sylvassa som små kattungeklor…

9 juni. Som sagt, tillväxten går snabbt. Här på bilden nedan är syskonen ungefär tre veckor gamla. De ligger i en hög för att hålla värmen.
De första fjädrarna håller på att utvecklas på vingarna.

Så lugn och fin, ungen, där den sitter i min mans hand.

En månad gamla, 20 juni, och nu händer det grejor med fjäderdräkten! Syskonen har skiftat färg från grått fluffigt dun till gröna fjädrar. I alla fall på delar av kroppen.

En vecka senare, 27:e juni, märks det tydliga skillnader i syskontrions fjäderdräkt. Det är lätt att se vem som är äldst och yngst. Minstingen har fluffigt dun kvar på huvudet, mellansyskonen bara lite grann och äldsta inget alls.

Det är spännande att titta på papegojungarna tycker barnen och deras kompisar. Man kan klappa lite försiktigt på ungarna, de är vana vid att bli hanterade av oss nu.

Efter två månader känner ungarna sig redo för att klättra ut ur holken inne i fågelhuset. Efter ytterligare någon dag har den modigaste vågat sig ut i den stora världen. Nästa unge nöjer sig med att titta ut lite försiktigt. Pappa Marco håller koll på sina ungar.
Här sitter alla fem ute i voljären, mamma Sofia och pappa Marco sitter på grenen och ungarna på leksaken och på burväggen. De vuxna fåglarna har gula ögon, ungarna ännu så länge svarta.

Ungarna har en lång utvecklingstid på nio veckor innan de är självständiga. Våra är runt tolv veckor nu och snart kommer köparna och hämtar de små.

Morhuvad papegoja, Poicephalus senegalus, är en mycket social, smart och ‘busig’ fågel som gillar att leka, hänga upponer och över huvud taget få mycket uppmärksamhet. Naturligt bor den i skogarna och på savannen i Afrika, utbredningsområdet går från Senegal till Gambia. Kallas ibland även Senegalpapegoja.

Om du vill läsa mer om Marco har jag skrivit om honom HÄR och om du vill se hur papegojungarna hos Pennant rosellorna utvecklas så har jag skrivit om det HÄR.

Dagarna går fort och det är redan helg igen. Denna vecka spenderar jag den i Malmö med min mamma. Vi ska gå på utställningen ‘Oomph‘ om textilkonstnärerna Viola Gråsten, Astrid Sampe, Katja of Sweden med flera, besöka Slottsträdgården och lite annat. Som avslutning, för min del, blir det besök hos Katarina. Ser fram emot en riktigt trevlig helg och önskar er som läser här detsamma! 🙂