Massor av träd, några papegojor och ett lekhus – historien om vår trädgård del 5

Bild

Om det var något som vår trädgård led brist på förr så var det träd. 2004, fem år efter att vi köpte huset, var det dags att skapa ett område med en lagom hög trädridå mot söder och väster. Självklart med gluggar för sol, men de flesta växter gillar halvskugga bättre än stekande het sol. Människor också, för den delen… Att jag dessutom tycker väldigt mycket om träd bidrog naturligtvis. 🙂

Året innan hade maken och jag gift oss och av mina morföräldrar fick vi en större peng i bröllopsgåva att använda till trädgården. De pengarna köpte vi träd för!

Det här var vårt första flerårsprojekt – men inte det sista! Det inleddes sommaren 2004 med att vi planterade träd, massor av träd! En ginnalalönn, en ullungrönn, en blomsterkornell, två prydnadsaplar, en uppstammad syrenhortensia och tre japanska lönnar.

Så här små var de då: Till vänster i bild, bakom de små tujakloten, syns en ljusgrön buske mot den mörkgröna häcken: det är ginnalalönnen! Och närmast i bild står en buske, det är den ena prydnadsapeln. Bakom den sticker en annan buske upp väldigt rakt, det är ullungrönnen och strax bredvid står blomsterkornellen.

2005, ett år efter plantering: Nu börjar ginnalalönnen och ullungrönnen att dra iväg!

2007, bara tre år efter plantering! Spana in ginnalalönnen bakom fågelhuset, ullungrönnen vars topp inte ens är med i bild och prydnasapeln som blommar i vitt.

Fem år senare, 2009, hade ginnalalönnen börjat titta fram över fågelhusets tak, ullungrönnen var över tre meter hög och prydnadsapeln hade brett ut sig rejält.

Och tio år senare, 2014, såg de ut så här! Nu hade ginnalönnen och ullungrönnen fått sin sluthöjd på runt sex meter vardera. 🙂 Längst till höger i bild syns blomsterkornellen med sina vita ”blommor”. (Grannen har tagit ner sina björkar som syns i bilderna ovan, så numera är det våra träd som är högst.)

Sommaren 2004 var ovanligt regnig, men sällan har vi varit så glada över alla droppar som föll från himlen. Träden och växterna vi planterade mådde ju utmärkt och vi slapp att vattna hela tiden. Själv var jag höggravid med barn nummer två den hösten, så resten av projektet fick vänta tills året därpå.

Maken drömde om att åter kunna ha papegojor och planen var att bygga ett ”fågelhus” med stora voljärer runt om, inbäddade av träd och grönska. Det här är det område i trädgården där våra respektive intressen förenas som mest och bäst. 🙂

2005 byggde maken grunden till fågelhuset och 2006 började byggandet av det. Fyra av de tio kvadraten var till fåglarna med plats för inneburar med mat, vatten och holkar.

Sex kvadrat var till ett ”lekhus” åt barnen. Hela boden isolerades, vi drog in el och gjorde rejäl takhöjd med öppet upp i nock för att få både rymd och ljus.

Planen var också att ”lekhuset” skulle kunna bli ”hang out” för tonårsbarn i behov av att vara i fred så småningom (och efter ommålning så har det använts som det i flera år nu). Som en extra bonus byggdes lekhusdelen så att det precis går in en säng i längd på vardera sidan dörren så vi kan ha det till gäststuga om vi vill längre fram.

Om träden längs västersidan av Trädhörnet växte snabbt så kan man inte säga detsamma om delen mot söder – men det hade förstås också med trädvalet att göra. Japanska lönnar växer lååångsamt!

2006, två år efter plantering. Fågelhusbygge pågår och lönnarna är så små, så små.

2013, nio år efter plantering, har det börjat bli lite höjd på dem. Närmast gången har de också fått sällskap av ett äkta kvittenträd.

2018, 14 år efter plantering, har äntligen japanska lönnen ‘Dissectrum’ blivit drygt manshög! Det är den som är näst närmast i bild med mörkröd höstfärg. Bakom skymtar kvittenträdet med sina gula frukter och ovanför fågelhuset syns orange blad högt däruppe – det är ginnalalönnen! Till höger i bild syns ullungrönnen som börjat få sina fantastiska höstfärger.

Det svåra med det här projektet var att föreställa sig hur Trädhörnet skulle upplevas när fågelhuset väl kom på plats och man i praktiken bara skulle se växter och träd från ett håll. Det var väldigt svårt att ”se” det framför sig på skissbordet.

Vi har fått göra vissa justeringar, men det mesta blev ändå som vi hade tänkt oss. Genom hela Trädhörnet slingrar numera en röd stig i granitkross. Först hade vi dock runda cementplattor som trampstenar där, men vi tröttnade på att marktäckarna växte upp och täckte dem hela tiden. Vissa träd har dött och andra tillkommit. Gångar har lagts om när träd och andra växter så krävt.

Visionen om att fågelvoljärerna skulle ligga inbäddade i frodig grönska, den besannades med åren. Mer om hur det ser ut inne i fågelhuset och vilka fåglar vi har kan du läsa genom att klicka HÄR.

Vill du läsa tidigare delar i historien om vår trädgård – om hur vi förvandlade en trist gräsöken till en grön oas? Det kan du göra HÄR.

Nu önskar jag en trevlig helg och vecka och passar på att länka till Trädgårdsfägring.

Komposthörnan = trädgårdens hjärta – historien om vår trädgård del 4

Bild

Efter ett relativt ”lugnt” 2002 (i alla fall ur trädgårdssynpunkt – vi var upptagna med att ta hand om vårt första barn) var det 2003 dags för ett nytt projekt. Tankarna på att skapa ett område med många träd i trädgården – Trädhörnet – gjorde att den dåvarande komposthörnen i västerläge låg i vägen och behövde flyttas. Bredvid det stora gamla bigarråträdet i österläge fanns ett jättebra, skuggigt, ställe.

Varför lägga en massa tid och energi på en komposthörna? Jo, för mig är det själva hjärtat i trädgården! Det är ju där som löv, fjolårsperennklipp, potatisblast och allt annat blir finfin jord, full med mask och annat småliv. Visst kör vi en del till tippen, men det är mest fröogräs, taggiga rosgrenar och annat. Det som förmultnar fint på ett år eller så stannar alltid i trädgården.

Vi hade som ni ser på fotot finfin grävhjälp av vår 1,5-åring som så klart var med oss i trädgården när vi fixade och byggde. 

Maken byggde en liknande konstruktion som han hade gjort vid vår uteplats år 2000.

Så här såg det ut när det var klart.

Inne i komposthörnan fanns det tre kompostfack på vardera en kubik, plats för jordsäckar, skottkärra med mera.

Dessutom fick matkomposten, en biokub polar, en ny bra plats.

Utanför planterade vi olika klematis som klängde upp på utsidan av staketspaljén.

Så här såg det ut efter ett par år.

Vi dolde med andra ord vår ”skräphörna” så effektivt att besökare vid första anblicken ofta trodde det var en skuggig uteplats! Att det dessutom gick att ställa en del växter bakom komposthörnan var ju en fiffig bonus.

Sedan var jag inte ensam om att gilla komposthörnan… Vår katt älskade att vara längst upp i en av kompostbingarna på våren och njuta av solen (så jag lade alltid torra ormbunkar och prydnadsgräs överst när jag klippte ner fjolårsvisset). En älsklingsbild på honom! Visst ser man hur han njuter av solen?! 🙂

Och så här kan man också sträcka ut sig och ta det lugnt…

Med de gosiga bilderna önskar jag er en fin aprilvecka! Länkar förstås till trädgårdsfägring.

Grävmaskiner, trädbeställningar och 50 kvadrat ny rabatt – historien om vår trädgård del 3

Bild

Om första året med egen trädgård inleddes lite försiktigt gick jag verkligen all in år två! Det där med trädgård var ju hur kul som helst. 🙂

Vintern 2000-2001 skissade jag på vår trädgård kväll efter kväll, plöjde trädgårdsböcker och gjorde växtlistor. Inget kändes omöjligt och efter första årets omgörning av uteplatsen visste blivande maken och jag att vi kunde mer tillsammans än vi hade trott.

Det jag ville sätta tänderna i först var den supertråkiga framsidan. Det var ju den vi såg varje dag när vi gick till jobbet och varje dag när vi kom hem. Hela ytan var så trist att man helst inte ville vara där mer än nödvändigt. Det ville jag ändra på.

Framsidan skulle bli en grön oas i vardagen, den skulle bli vacker, inbjudande, lagom privat och så skulle den bjuda på blomning från tidig vår till sen höst.

Våren 2001 hade jag tagit in ett flertal offerter, lagt en beställning på ett halvdussin nya träd och färdigställt en detaljerad planteringsskiss till det som skulle bli vår nya framsida, vår frontgarden.

Det här var utgångsläget när vi flyttade in hösten 1999.

Den trista gräsöknen skulle bytas ut till fyra stora rabatter runt en cirkelformad liten gräsmatta i mitten:
1. I söder en perenn- och rosenrabatt i gult, koppar och lila tillsammans med en rödbladig japansk lönn, en klotrobinia och en Carmencitarönn. (Numera kallad Stäpprabatten.)
2. I öster en pionrabatt i rosa toner tillsammans med en kopparlönn och en praktmagnolia.
3. I norr en upphöjd torvrabatt med olika rhododendron, azaleor och amerikanska blåbär.
4. I väster en rabatt vid ingången med massor av tidig vårblomning tillsammans med ett hybridkejsarolvon. Bredvid en insynsskyddad avenboksberså med öppning mot öster = morgonsol. 

En tidig vårdag kom firman vi hade lejt för att dra upp de förvuxna kornellerna ut mot gatan och gräva bort grässvålen så bara en cirkel blev kvar.

I utbyte mot grässvålen fick vi ett lastbilslass kompostjord som såg till att det vi planterade växte så det knakade.

Blivande maken grävde ner betongplintar till staketet och fixade stenläggningen till bersån.

Klart! Både staket och berså på plats.

Jag ”murade” under tiden på torvrabatten. 104 torvblock och två kubik grov torv gick det åt ifall någon undrar… Vi beställde direkt från en torvgrossist vilket kostade oss en fjärdedel jämfört med i butik. (Rensbrunnarna höjdes upp så de inte hamnade under rabatten.)Klart! Torvblock, uppfyllnad och plantor på plats.

Och ja, sedan var det ju det där med plantering av de jättestora rabatterna…! 50 kvadratmeter planteringsyta på ett ungefär. Det gick åt väldiga mängder växter och mycket var så smått, så smått när det planterades. Alla som har köpt en pion i en liten 8×8 cm kruka vet ju hur det ser ut i början! Jag visste ju att växterna skulle bre ut sig på några år, men i väntan på det sådde jag ettåriga sommarblommor för att fylla ut rabatterna (och hålla undan lite av ogräset).

Grannarna tyckte inte vi var riktigt kloka som jobbade och slet så hårt den sommaren. Utöver hela trädgårdsprojektet på framsidan bytte vi rutten panel på garaget och målade ny panel också. Men vi jobbade envist på för vi visste ju att det fanns annat att ta hänsyn till. I november 2001 blev vi tre i familjen. 🙂

Här kommer före och efterfoton!

Före. Bild tagen 2000.

Efter. Bild tagen 2001.

Efter. Bild tagen 2003.

Efter. Bild tagen 2004. Tre år efter plantering hade vi en hyfsat insynsskyddad berså.

Och hur gick det nu med min vision? Det där med att framsidan skulle bli vacker, inbjudande, lagom privat och så skulle den bjuda på blomning från tidig vår till sen höst.

Ja, nog är praktmagnolians blomning varje vår vacker. Inte minst när alla pärlhyacinterna blommar samtidigt!

För att inte tala om färgbomben som uppstår varje vår när rhododendron och azaleor blommar samtidigt som ormbunkarna spricker ut i skir grönska!

Och har man tur tycker igelkottarna om ens trädgård och ser lövhögarna under azaleor och rhodendron som en perfekt bostad!

Och visst känner vi oss välkomna när vi svänger in på uppfarten (och inte ser en dyster fem-metersgran).

Bersån är lagom privat och klotrobinian har vuxit till sig.

Och blommar, jag det kan du ge dig sjutton på att det gör! 🙂 Från tidig vår till sen höst!

Höstfärgerna går inte av för hackor de heller.

Och träden är vackra på vintern (extra mycket de år vi har snö).

Med det önskar jag en fin trädgårdshelg och länkar till Trädgårdsfägring som passande nog har temat ”Mellan dröm och verklighet” denna vecka!

Ta hand om varandra och glöm inte att koppla bort allvaret en stund framför Gardeners World som hade säsongspremiär i fredags. Och om du som jag är extra förtjust i träd och inte har upptäckt Trädpodden ännu har du något att se fram emot!

En mysig uteplats – historien om vår trädgård del 2

Bild

Den där första våren år 2000 började blivande maken och jag med vad vi tyckte var ett ”lagom” stort projekt – att skapa en mysig uteplats utanför köket. Bästa läget i sydväst var inte det mest charmiga man kunde tänka sig…

En halvrutten spaljé, en kvadratmeter silverarv och en massa ogräs. ”Mysigt” var det sista ordet vi letade efter för att beskriva det.

En plantskoleägare gav oss nyblivna husägare det utmärkta rådet att börja med uteplatsen för ”det är där ni vill vara när ni är lediga”. Jag har själv tipsat nyblivna husägare om just det flera gånger sedan dess. Det var för övrigt samme plantskoleägare som tyckte vi skulle bygga en staketspaljé och ha rabatter på både in- och utsidan av den. Designen på staketspaljén och växtvalet var däremot vårt eget.

Den varma påsken 2000 (som mest 26,4° i Målilla på påskdagen enligt SMHI) var förstås som gjord för att bygga, så det gjorde vi.

Grässvålen är bortgrävd och stommen på plats.

Halvfärdigt, men redan mycket mysigare att sitta på uteplatsen och äta frukost.

Maken snickrade och la gångplattor och jag planterade växter allt eftersom jag kom åt att göra det.

Blivande maken snickrade i sällskap med våra katter som hade blivit riktiga trädgårdskatter vid det laget.

Och när snickrandet var klart tog plattläggandet vid.

Under tiden satte jag rabattkanter i trä och planterade 25 kvadratmeter rabatt vid uteplatsen.

Vi skapade en två meter bred rabatt med lavendel, veronikor, kattmynta med mera närmast trädäcket och bakom perennerna blommande buskar av olika slag. På andra sidan staketspaljén gjorde vi sedan en rabatt som var en meter bred. Där planterade vi rosor, dagliljor, vallmo, aklejor, nävor med mera.

Växter fick vi bland annat av mormor och morfar, här är jag och blivande maken i full färd med att gräva upp gul daglilja tillsammans med morfar. För mig är växter minnen i allra högsta grad.

Så här såg det ut 2004, det vill säga fyra år efter anläggning.Utsidan av staketspaljén med nävor, solhattar, klematis, riddarsporrar med mera.

Insidan av staketspaljén med buskar i bakkant och perenner framför.

Och så här såg det ut vid sidan, närmast rosenportalen.

Det var historien om den första sommarens trädgårdsprojekt det. I nästa del ska jag berätta om 2001, året när jag verkligen fick blodad anläggningstand och tag itu med framsidans stora omfattande omgörning. Det är faktiskt den enda del i trädgården som inte har gjorts om två (eller fler…) gånger på de här tjugo åren.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

P.S. Om jag kunde hålla mig till bara ett projekt det första året? Gissa! Naturligtvis inte! 🙂

Jag anlade en stor plantering vid ingången (efter det att vi hade tagit ner alla förvuxna barrväxter). I mitten står ett tanigt hybridkejsarolvon med tre grenar. Det finns fortfarande kvar vid ingången, men numera är det drygt två meter högt.

Fixade en liten örtagård med sticklingar och rosen jag hade på verandan i stugan vid grusvägens slut

… och anlade ett första litet trädgårdsland, komplett med två stora kompostfack bredvid och den varmkompost vi fortfarande använder.. 🙂

Jag var uppenbarligen ganska nöjd med lökskörden första året som husägare!

Jag har fått frågan om jag inte kommer att visa alla ”förebilderna” från del 1 i historien om vår trädgård tillsammans med efterbilder. Jodå, det ska jag visst göra! 🙂 Det blir allra sista delen i serien om vår trädgård. Jag ska ta nya ”efterbilder” i sommar ur så likartad vinkel som jag bara kan. Tills dess:

Före, år 2000.

Efter, bild tagen 2004. Vid det laget hade vi även bytt ut den hemska markisen, bytt panel på garaget och målat om huset. 🙂

Från maskrosgul gräsöken till blommande oas – historien om vår trädgård del 1

Bild

Man kan sammanfatta vårt köp av ett tegelhus byggt 1978 så här: det var inte för trädgårdens skull vi slog till senhösten 1999.

Följ med på en rundtur, så kommer ni att förstå varför. Så här såg vår trädgård ut för 20 år sedan.

Det här är norrsidan på huset, komplett med fem meter hög gran, tre meter hög en, krypen, ett jättelikt forsythiasnår och en gräsmatta full med maskrosor. Bakom allt det gröna finns alltså ingången till huset.

Längs med norrväggen finns också en smal rabatt med några trötta spireor som bara under högsommaren nås av sol.

Utsikt från badrummet på ovanvåningen. Det här är framsidan, forsythian syns nedanför taket och till vänster är den höga enen. Ut mot gatan växer jättelika kornellsnår och så lite fler krypenar.

Vi svänger om hörnet på huset och går längs med österväggen. Där växer en rönnsumak och inget mer.

Vi svänger in på baksidan, södersidan, av huset. Där bakom det jättelika syrensnåret finns ett uterum någonstans. Till vänster i bild syns de gamla fruktträden som fortfarande står kvar. Lite längre bort skymtar ett träd och några buskar…

… och så här ser det ut från andra hållet! Lite höga spireor, en frösådd lönn och där borta vid uterummet lite mer barr planterat mot väggen. I rabatten längs med södersidan finns trädgårdsiris, silverarv, näva, perenn luktärt (som klättrar på den fina plastspaljén) och en massa ogräs.

Närbild på typ den enda rabatten i trädgården. Där borta i snåret finns ingången till uterummet. Att det ligger i söderläge kan ingen ana när man stiger in i mörkret bakom syrensnåret.

Vi fortsätter promenaden runt huset. Nu kommer vi runt mot västersidan och uteplatsen utanför köket.

Tada! Uteplatsen, komplett med halvrutten spaljé (observera stöttan till vänster för att den inte ska välta) och en markis som sett sina bästa dagar. Och så ”rabatten” med silverarv och ogräs.

Och så här såg resten av västersidan ut. Garage/varmförråd (på den tiden med fönster), gammal metalldörr till sopsäck (som redan då var utbytt mot plasttunna) och ett skräp/virkesupplag…

…som var så här deprimerande vid närmare beskådande.

Ja, då var rundturen klar! Som sagt, det var ju inte för trädgårdens skull vi slog till och köpte huset.

Allt som växte i trädgården fick plats i en glest skriven spalt på en A4-sida. Men tomten var lagom stor, knappt 1000 kvadratmeter, och jag såg potentialen i vad jag skulle kunna göra med all yta. Efter åren i den lilla röda stugan vid grusvägens slut kliade det rejält i trädgårdsfingrarna.

Fast om någon då hade sagt att vi skulle ha vår första trädgårdsvisning och vara med i ett trädgårdsreportage i lokaltidningen redan 2005 hade jag gapskrattat…

Här är jag med barn nummer två i famnen, hon var åtta månader då. Varken hon eller jag visste att hon redan som åttaåring skulle ha sin egen lilla rabatt i trädgården…

… och att hon skulle hänga med mig på trädgårdsmässor för att fotografera ”fina blommor”. (Numera har hon tagit en tonårspaus från det där med trädgård.)

Så vad gör man då när man blickar ut över en maskrosgul gräsöken och drömmer om rosor, lavendel och många träd? Var sjutton börjar man?! Jag började med att låna och köpa böcker. Många böcker. Det här var ju före internets genombrott.

Min bibel blev Karin Bergströms ”Din Trädgård” som jag läste från pärm till pärm den där första vintern. Hon predikade att man skulle välja träd och växter ”med det lilla extra”, och det tog jag som mitt ledord. Varje träd jag valde skulle vara något extra. Böcker om olika träd, perenner och lökväxter fylldes med komihåglappar och långa listor över allt som jag ville ha.

Så vad började (blivande) maken och jag med den där första sommaren i vår trädgård? Det ska jag berätta i nästa del, så följ med på 20-årsresan från då till nu, genom alla (större) projekt och omgörningar under åren.

Länkar till Trädgårdsfägring som passande nog har temat ”Det var en gång” denna vecka. 🙂