Dammlandskap för ökad biologisk mångfald (eller när sista gräsmattan försvann)

Bild

I många år har den enda gräsmattan i vår trädgård varit cirkeln på framsidan. Den som jag designade 2001, omgiven av frodiga planteringar på alla fyra sidorna (läs mer HÄR). Planteringarna fick en översyn 2022 (läs mer HÄR) och gjordes då ännu mer torktåliga än vad de redan var.

Tyvärr gick det ju inte att säga samma sak om gräsmattan.

Sedan torrsommaren 2018 har den varit brunbränd många veckor sommartid under tre av sex år. Så i slutet av 2023 fick jag nog. 2024 skulle bli året när den sista gräsmattan togs bort!

Frågan var bara vad jag skulle ersätta den med? När jag tog upp frågan på instagram med mina följare fick jag otroligt många förslag som omfattade precis allt mellan att bara låta cirkeln vara fylld av grus till att skapa en äng med vilda blommor.

Jag hade ju redan innan jag frågade en hel del egna idéer. I mina tankar hade jag landat i att gräset skulle ersättas av något som främjar biologisk mångfald, inte fick bli för högväxt och inte fick ta fokus allt för mycket från planteringarna runt om. I mina planer ingick något som är helt avgörande för biologisk mångfald…

Tidig vår 2024 gav jag bort vår gräsklippare till en vän som behövde en ny. Nu fanns ingen återvändo! 🙂 I maj kom min grävhjälp och lastade av fyra kubik singel och sten i olika dimensioner från grustaget några kilometer bort.

Sedan tog kranföraren, med hjälp av bilens skopa, sakta bort allt gräs och lite extra jord där dammen skulle ligga.

Ja, för det var ett dammlandskap (med en stengång runt om) som jag såg framför mig skulle ersätta gräsmattan!

Och hur gör man en bäck på en platt tomt? Genom att bygga den som en serie små avlånga dammar med tre centimeters fallhöjd mellan varje. Ja, det tog sin lilla tid att gräva dem och få fallet rätt! Tur vi har ett långt vattenpass.

Jag blandade vår lätta lerjord med vatten till en cementliknande tjock lervälling och byggde sedan vallarna runt smådammarna med den. När jorden hade torkat lite och ”satt sig” skrapade jag bort en del med en liten planteringsspade och ”skulpterade” kanterna. Jorden fick inte torka, så jag sprejade vatten med en pumpspruta då och då.

Vid varje övergång mellan bäckdammarna grävde jag ner cementplattor för att inte kanten och fallet ska ändras när duken väl ligger på plats.

Varje övergång gjordes först dubbelt så bred som den skulle vara. När den var nedskrapad till rätt fallhöjd grävdes halva bort från ena sidan, cementplattan sattes dit och ny ”lercement” lades på plats på andra sidan plattan. Sist tog jag bort jord på vardera sidan plattan så att det bara var cirka fem cm på var sida av cementplattan. På bilden ovan är övergångarna klara, på bilden nedan är de två närmaste halvklara.

När smådammarna var färdiggrävda lade vi ut geotextilduk. Eftersom vi nästan inte har någon sten alls i jorden och det inte heller var trädrötter i vägen använde vi ganska tunn geotextil. Den svarta var slut på dammfirman, men den syns ju ändå inte sedan.

Om det var klurigt att få till dammduken i ett enda stycke över alla de små bäckdammarna? Ja. Jag är glad att jag hade anlagt en mindre damm tidigare (den kan du läsa mer om HÄR).

Bäcklandskapet växte sakta fram och sedan blev det en torrperiod. Igen. Och då går det inte att gräva i lätt lerjord och forma några fina dammhyllor, för då faller jorden bara samman. Så jag planterade ut dammväxterna jag hade köpt på dammfirman i april och haft på tillväxt sedan dess i mina zinkbaljor. Grävandet av stora dammen fick vänta.

I augusti hade det äntligen regnat tillräckligt för att jag skulle kunna gräva stora dammen. Lilla fröken nyfiken, sonens katt Izumi, var förstås med varje dag och höll mig sällskap.

Dammen har en djupare del, en lika stor grund stranddel där fåglar kan bada, djur dricka och förhoppningsvis grodyngel kläckas. När dammen är full flödar vattnet över mot gången till. Den fylls på med regnvatten från hustaket och vi kan slussa vattnet vidare till dagvattnet om det skulle regna väldigt mycket + under vintern.

Vid sidan av bäckens smådammar finns både blötbäddar med rodgersia, olika ormbunkar, funkia och och annat fuktälskande som jag har svårt att ha på andra ställen i vår väldränerade trädgård. Jag gör bland annat ett nytt försök med solbrud som bara är ettårig hos oss på grund av att det blir för torrt.

Ut mot den nya gången finns också några väldränerade områden där suckelenter, stäppsalvior med mera är planterade. Några av växterna som växer i planteringarna runt cirkeln återfinns i de nya planteringarna för att skapa ett sammanhang.

I de nya ytorna vid sidan av dammen är det också planterat en mindre sorts rabarber, ‘Elmblitz’, strandkål och dagliljor. I de grusade ytorna ska jag plantera timjan och andra torktåliga växter. Förmodligen får smultron och lite annat ätbart också smyga sig in och lätta upp stenöknen en smula. På bilden nedan syns stranddelen på dammen, vattnet är lite grumligt eftersom jag precis har fyllt på med mer grus.

Och på tal om grus. All sten som ligger i vatten är avspolad och tvättad i svarta lökbackar ovanpå skottkärran (så vattnet kunde hällas av i en plantering).

Jag hade beställt en kubik vardera av natursingel i 0,5 cm, 1,5-2,0 cm, 4-8 cm och blandade stenar över 10 cm. (Det är inte singel och sten som är dyrt, utan hämtning och transport. En del blir säkert över, men kommer till användning på annat håll.)

Den minsta singelstorleken använde jag till stranddelen/planterade områden bredvid dammen, nästa storlek nere i dammen/bäcken, till gången och den grusade ytan bredvid dammen. Stenarna i olika storlek lades i och vid dammen (men alla är inte på plats ännu).

Lite i taget under sommaren har jag sedan gjort i ordning runt kanterna, limmat ihop de två dammdukarna, grävt ner slang till pumpen (som vi valde att inte köra igång denna säsong) och mycket annat.

Jag är inte klar, det återstår en hel del fixande med att dölja så mycket som möjligt av den svarta duken med sten, singel, trädstammar, pinnar, växter och annat.

Så istället för en brunbränd gräsmatta möts vi nu av detta när vi rundar huset och kommer ut på framsidan. Trädens spegeleffekt blev en bonus, den hade jag i ärlighetens namn inte funderat så mycket på innan.

Den vita slangen som i dagsläget syns väldigt väl kommer inte att göra det sedan. Det är en poolslang som vi hade över och använde till pumpen som ska stå nere i dammen och forsla vattnet till bäckens första lilla damm. Jag ska sy en tub av svart geotextil och dra över den, så lyser den inte i ögonen på samma sätt. Varför köpa något när det redan finns i gömmorna, om än i fel färg?

Plastlocket som syns precis bredvid slangen är locket till ett nedgrävt avloppsrör där sladden från pumpen till det nya elurtaget ska dras. För att det inte ska trilla ner skräp eller flytta in möss så har vi lock i vardera änden av röret.

Jag har inte mätt exakt hur stor dammen är, men cirkeln innanför den nya gången är sex meter i diameter. De djupaste ställena i den stora dammen är femtio cm. Eftersom vi har jordvärme ville jag inte gräva djupare än så. Vattendjupet på stranddelen kommer att variera beroende på hur mycket det regnar, på bilden ovan är det maxläge för vattnet.

Blir det en längre tids torka har vi 600 liter regnvatten i tunnorna vid huset som kan hjälpa till att fylla upp dammen. Regnvattnet fyller upp dem först, sedan rinner överskottet vidare till dammen via ett rör som mynnar ut vid bäckens första lilla damm.

Det här var 2024 års stora trädgårdsprojekt. Och förmodligen blir det 2025 års också. 😉 Jag återkommer längre fram och visar hur det blev, när det allra mesta är klart.

Det jag kan konstatera är att vi aldrig har haft så här många trollsländor i vår trädgård som 2024. På sensommaren fick jag också se en trollslända lägga ägg vid dammen. ❤ Koltrastarna och småfåglar badar redan för fullt i stranddelen. Nu ska jag bara fixa lite bra ytor till sandlevande insekter också.

Undrar du som läser över något? Bara fråga genom att lägga en kommentar. Gott Nytt År önskar jag er som följer mig på bloggen!

Biologisk mångfald i en villaträdgård del II – djur och insekters mat och vatten

Bild

En av de viktigaste faktorerna för att insekter, smådjur och fåglar ska vilja besöka och bo i din trädgård är att det finns vatten där. Vi har vatten på en rad olika ställen, från fat på regntunnorna med stenar i där insekter och fåglar kan landa, till vattenstenen som porlar och där de landar ovanpå och sedan står i vattenstrålen och badar ”jacuzzi”! 🙂 Spaljén med rosor precis bredvid är perfekt att landa på och kolla att kusten är klar och ingen katt är i närheten.

Dammen med naturlig växtrening har flera grenar där fåglar kan landa eller mindre djur klättra upp, den har också en stranddel där koltrasten tycker om att bada.

Inne i det vilda rhodendronsnåret står också ett vattenfat till igelkottarna och fåglarna. En och annan liten djungelkatt brukar också besöka det.

I trädgården finns fåglar året om och vi låter dem äta av det som finns naturligt i form av insekter, bär och frön. Vintertid rensar småfåglarna (och en och annan inresande sidensvans och björktrast) trädgården på rönnbär och aroniabär och domherrarna älskar ginallalönnens frön.

För den som vill öka den biologiska mångfalden gäller det att odla giftfritt. Det gäller även de växter du tar hem till din trädgård – hur är de framtagna? Är de besprutade? Ställ en fråga eller två i din lokala plantskola. Det finns en anledning till att det är klimatsmart att själv fröså sina växter.

När trädgården och dess omgivning är ett väl fungerande kretslopp blir inte skadedjur ett stort problem. Jag citerar som vanligt ur Val Bournes bok ”The living jigsaw”: There’s no bad bugs. Det finns inga dåliga småkryp.

Det går inte att dela upp insekter och småkryp i bra eller dåliga, de behövs alla för balansens skull. Om du sprutar bort alla bladlöss med vattenslangen så finns det ingen mat kvar när nyckelpigans larver kläcks två veckor senare. Jag låter alltså de tidiga bladlössen i juni vara kvar (även om jag också får kämpa med att inte göra något åt den krälande massan). På sin höjd kan jag knäppa till med fingrarna mot stjälken så en del bladlöss faller av om det är ett stort angrepp, men det måste finnas bladlöss kvar.

Att det här fungerar ser jag i trädgården. Vi har otroligt mycket nyckelpigor under högsommaren och väldigt sällan några besvärliga bladlusangrepp då. Finns det bladlöss finns nyckelpigorna där också och äter. Så: låt bli att döda djur i trädgården! (Fast jag ska erkänna att jag tar död på mördarsniglar och liljebaggar, för de två har ingen naturlig fiende hos oss.)

Hos oss är även getingarna och tvestjärtarna fredade, de är nyttiga rovdjur som rensar upp i trädgården. Enda gången vi har bett om bekämpning var när vi fick mycket aggressiva getingar som inte lät oss gå förbi boet på flera meters avstånd utan att attackera. Tvestjärtarna beskrev en biodlare som bikupans grisar: de äter allt som inte borde vara där. Det fick mig att se på dessa små djur med helt andra ögon. Och trots att vi har många dahlior har vi inte speciellt svåra angrepp av tvestjärtar på dem. Ännu en gång, mångfald i trädgården är bra.

Mat till djur och småkryp kan vara allt från snäckor och sniglar till bladlöss och kållarver. För att inte tala om bär och frön naturligtvis! Nedfallna plommon lockar både fjärilar och getingar på jakt efter den jästa saften och igelkottarna tycker om blåbären som trillar när vi plockar bär.

Pollen och nektar är förstås en mycket viktig del av matförrådet och där gäller det att tänka tidigt och sent, lika väl som bredd. Tidiga vårlökar ger övervintrade humledrottningar viktig mat i mars och de sista solitärbina älskar höstasterns blommor i september-oktober.

Surrande bin på höstaster 25 september. Är hösten varm och solig behöver pollinerarna något att äta då också.

Jag som odlar en hel del ätbart, frukt och bär vill förstås ha pollinering av dem och samodlar då gärna blommor bredvid grönsakerna för att locka dit fler pollinerare. Gurkört och ringblommor är två växter som blommar länge och är bra ur nektarsynpunkt.

För pollinerarna är det viktigt att nektar och pollen går att komma åt. Hellre enkla blommor, än dubbla. Själva har vi både och i trädgården, men de flesta är sådana som insekterna gillar. Vilka blommor är det då mest ”mat” i för pollinerarna? Här är några som många kan ha i sin trädgård: hassel, sälg, lönn, lind, krusbär, blåbär, hallon, alla former av fruktträd, blåklint, klöver, ljung, honungsfacelia, lagerhägg, slånbär, körsbärskornell…

Avslutar med en bild på vintertry, en kaprifolsläktning med vintergröna blad. Otroligt uppskattad av insekterna när den blommar.

Vill du läsa om Biologisk mångfald i trädgården, del 1, så hittar du den HÄR. Den delen handlar om att vårfixa i trädgården och vikten av att ha en kompost. Nästa del handlar om att ordna bostäder till smådjur, insekter och fåglar i trädgården.

Önskar er en fin marsvecka, nu är vi snart inne i april. Våren går lite fram och tillbaka i år, men det brukar bli sommar så småningom ändå… 😉