Natten mellan 11-12 maj hade vi 2,5 minusgrader under natten. Man kan tycka att det inte är så mycket, men oj vad det kan ställda till det i en vårträdgård!
Det här är vad som hände:
Praktmagnolians kvarvarande blommor är nu bara en kletig brun massa.
Min älskade gula magnolia, ‘Honey Tulip’ som efter fyra år äntligen hade ett tiotal knoppar (förstår ni lyckan?!), klarade inte knopparna trots att jag virade in trädet i fiberduk.
Inte heller klarade sig det vita och det blå blåregnet som båda hade många stora fina knoppar. Hade virat in dem båda i dubbla lager fiberduk, men ja, det förslog inte långt. Knopparna hänger visset.
Vad som inte heller klarade sig var minikiwin. Där hade jag närt förhoppningar om att de i år kanske skulle ha blommat för första gången. Det kommer de inte att göra.
Och hundra plantor med en massa olika sorters zinnia och tagetes som stått på avhärdning i två veckor och var klara att planteras ut? De är döda till 97% Några enstaka har av outgrundlig anledning överlevt.
Men det som gör mig mest ledsen, näst min gula magnolia, är storaxen ‘Wespelaar’ som planterades 2018. Detta ljuvliga lilla träd hade – trots att det bara är meterhögt –massor av knoppar i år! Vartenda bladveck hade knopp! Men någon blomning blir det inte. 😦 Och jag kan bara hålla tummarna att trädet överlever, har jag riktig otur tog minusgraderna knäcken helt på det.
Jag får väl vara glad att vi hann ha trädgårdsvisning innan detta elände! Men även om jag kan sörja den blomning som inte blev och hoppas träd överlevde blöder mitt hjärta mer för en annan grupp: traktens äppelodlare… Ja, ni förstår. Minusgrader mitt i äppelblomningen? Inte bra. Inte alls.
Länkar förstås till Trädgårdsfägring.