Piet Oudolf-inspirerade Solrabatten – historien om vår trädgård del 10

Bild

Solrabatten, vår åttonde och största upphöjda bädd, ligger på södersidan av huset med en skyddande tegelvägg bakom. Den är fyra meter lång och en meter bred. Den är byggd på samma sätt som våra upphöjda odlingsbäddar som jag berättade mer om HÄR.

Det var hit vi 2010 flyttade vårt blåregn och gav det en underplantering med prydnadsgräs, anisisop, solhattar och nävor. En liten lek med Piet Oudolf-tema! Men redan första vintern lärde jag mig att den här rabatten inte är att leka med. Lika skyddat som det är på sommaren, lika utsatt kan det bli på våren när växterna kör igång tidigt och sedan mejas ner av sen frost.

Genom åren har växterna därför bytts ut allt eftersom de har dött ut. Solhattarna är ett minne blott, likaså blodgräs och låga aklejor.

Numera har jag bara växter som klarar av det svåra läget tidig vår: prydnadsgräs, vädd, nepeta och nävor. Kompletterade av zinnior, lejongap eller dahlior som inte planteras ut förrän frostrisken är förbi. Blåregnet klarar sig, men vissa år tar frosten mycket av blomningen.

2010. Blåregnet klarade flytten i juli, men fällde halva bladmassan trots vattning. Rötterna var fyra meter långa och fick kapas för att få plats i lådan, men självklart lät vi dem gå ut så långt det gick åt sidorna.

2012. Efter en hemsk vår när mycket dog i Solrabatten ser den ganska gles ut.

2015. Blåregnet blommar tidig vår.

2015. Ett hav av vitlysing framför Solrabatten och solhattar som blommar fint.

2020. Blåregnet har letts vidare upp över fönstren i ett försök att skapa en ”blåregnsgardin” och i Solrabtten blommar orange dahlior ihop med gulvädd, lejongap och prydnadsgräs.

HÄR kan du läsa tidigare delar av Historien om vår trädgård. Länkar till Trädgårdsfägring.

Bland brända toner i en sensommarträdgård

Bild

Augusti går mot sitt slut och trädgården blommar så fint i brända toner. Som här i Solrabatten i söderläge där orange dahlior (som jag fick vid ett plantbyte i våras) samsas med lejongap i matchande nyanser, ljusgul vädd och prydnadsgräs. Jag håller på att leda upp blåregnet över fönstren för att med tiden få en ”blåregnsgardin”. Allra längst till höger syns armeringsmatten med fembladig akebia.

I Trädhörnet blommar sommarrudbeckian ‘Sahara’ och matchar den japanska lönnen ‘Chishio improved’. Minnesgoda bloggläsare kanske reagerar över lönnen – jodå, det var här storaxet, Styrax ‘Wespelaar’ planterades för två år sedan. Men trädet dog i de där minusgraderna i maj… 😦 Och eftersom det var mitt andra Styrax japonica att gå hädan just i en sen vårfrost så tog vi beslutet att ersätta den med något annat. Det blev en japansk lönn med otroligt vackra bladfärger (rödrosa på våren, gröntonad på sommaren och rödorange på hösten). Med tiden ska den bli ungefär fyra meter hög.

Pionrabatten på framsidan. Kopparlönnen till vänster och praktmagnolian till höger. I mitten olika rosor, pioner, fläckflockel, kärleksört, alunrot och prydnadsgräs. Här är det kopparlönnen och de mörkbladiga alunrötterna som står för de brända tonerna, för resten drar mer mot mörkrosa.

I veckan som gick blev hela trädgården genomvattnad också, över 35 mm regn kom under en och samma dag… Regnmätaren rann över, så exakt hur mycket som kom vet jag inte! Hur har ni andra det, har ni fått skyfall eller lider trädgården fortfarande av torka?

Önskar en fin första septembervecka! Visst märks det att höstkylan har anlänt, luften känns klarare och dimmorna lättar på morgonen. Och det mörkar lite väl tidigt på kvällarna… Tur vi har vår ljusslinga som skapar skymningsstämning i trädgården. Dahlian ‘Happy Single Kiss’ är en annan av växterna som blommar i brända toner,  så snyggt ihop med de mörka stjälkarna.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring! 🙂

En studie i brunt (eller vad 2,5 minus i maj kan ställa till med)

Bild

Natten mellan 11-12 maj hade vi 2,5 minusgrader under natten. Man kan tycka att det inte är så mycket, men oj vad det kan ställda till det i en vårträdgård!

Det här är vad som hände:     Praktmagnolians kvarvarande blommor är nu bara en kletig brun massa.

Min älskade gula magnolia, ‘Honey Tulip’ som efter fyra år äntligen hade ett tiotal knoppar (förstår ni lyckan?!), klarade inte knopparna trots att jag virade in trädet i fiberduk.

Inte heller klarade sig det vita och det blå blåregnet som båda hade många stora fina knoppar. Hade virat in dem båda i dubbla lager fiberduk, men ja, det förslog inte långt. Knopparna hänger visset.

Vad som inte heller klarade sig var minikiwin. Där hade jag närt förhoppningar om att de i år kanske skulle ha blommat för första gången. Det kommer de inte att göra.

Och hundra plantor med en massa olika sorters zinnia och tagetes som stått på avhärdning i två veckor och var klara att planteras ut? De är döda till 97% Några enstaka har av outgrundlig anledning överlevt.

Men det som gör mig mest ledsen, näst min gula magnolia, är storaxen ‘Wespelaar’ som planterades 2018. Detta ljuvliga lilla träd hade – trots att det bara är meterhögt –massor av knoppar i år! Vartenda bladveck hade knopp! Men någon blomning blir det inte. 😦 Och jag kan bara hålla tummarna att trädet överlever, har jag riktig otur tog minusgraderna knäcken helt på det.

Jag får väl vara glad att vi hann ha trädgårdsvisning innan detta elände! Men även om jag kan sörja den blomning som inte blev och hoppas träd överlevde blöder mitt hjärta mer för en annan grupp: traktens äppelodlare… Ja, ni förstår. Minusgrader mitt i äppelblomningen? Inte bra. Inte alls.

Länkar förstås till Trädgårdsfägring.