Tulpanen ‘Pink Impression’ vid kopparlönnen, Acer griseum.
Det är precis i brytpunkten mellan vår och försommar som jag inte kan få nog av trädgården. Även om det finns miljoner saker som behöver fixas och donas med är det en sådan avkopplingen att gå varv på varv och bara ta in ljuvligheten. Ja, och ignorera stök, skadedjur och bullrande grannar förstås.
I år är jag extra lycklig när jag går på de där rundorna, för det har inte varit någon sen frost som förra året. Förhoppningsvis blir det ingen heller. Så i år blommar magnolior och blåregn och minsann om jag inte tror att min minikiwi planterad 2015 (!) har knoppar för första gången!
Nu blir det bildbombning, men om det ska visas ett överflöd av bilder så är det definitivt i mitten av maj! 🙂 Och den som vill kan ju roa sig med att räkna hur många gånger linslusen Izumi är med på bild. Hon följer med på mina trädgårdsrundor, jagar humlor och skuttar runt i rabatterna.
Allra gladast är jag att få se den här i blom! Magnolia ‘Honey Tulip’. Planterad 2016 och i år har den 14 feta knoppar. Förra året frös alla knoppar sönder.Praktmagnolian blommar som vackrast med sin blå matta av pärlhyacinter under. De blommar alltid samtidigt eftersom de har samma ”vårklocka”.Hängande japanska lönnen ‘Ryussen pendulum’, i bakgrunden gräscirkeln och längst bort kopparlönnen och tulpanerna från första bilden i inlägget.Inne i rhododendronsnåret i Torvrabatten har vi ett stort fat med vatten som småfåglarna brukar dricka ur och bada i. Fast det bryr sig inte Izumi om. Matte har ju varit snäll och ställt ut en stor vattenskål!Tulpanen ‘Lasting Love’, kornellen ‘Midwinter Fire’ och vid ingången de stora glasfiberkrukorna med bambu och olika vintergröna växter.Kom nu matte. Izumi väntar på att jag ska fotografera klart så vi kan fortsätta vår trädgårdsrunda.I trädhörnet blommar julrosor, sippor och hundtandsliljor. Det röda närmast i bild är löjtnantshjärtat ‘Valentine’, en ny japansk lönn och skimmia.Vy från andra hållet. Tulpanen ‘Blushing Apeldorn’ med flera, dagliljor och i bakgrunden avenboksportalen.Japanska lönnen ‘Seiryu’ mot ett hav av blå ormöga, molnklippt tuja i bakgrunden.Blåregnet blommar utanför köksfönstret och fler knoppar är på gång på andra grenar.Lite längre bord vid södersidan blommar den fembladiga akebian, akebia quinata, för fullt. Den klättrar på två stora armeringmattor som sitter en bit ut från väggen.Fembladig akebia. Doftar helt underbart gör den också!Lite överallt i trädgården ligger gamla trädstammar och travar med träpinnar, för insekternas skull. Katterna älskar alla bra klobrädor!Inne i Lunden har kungsängslijorna precis blommat över och nu är funkia och alla senblommande perenner på väg upp. I sensommar blommar riddarsporrar, höstflox, höstanemon med flera.I Grönsakslandet växer ringblommor, sallat, morötter och dill i den första bädden. I nästa har potatisen precis tittat upp. I den tredje lådan är det helgrönt av mâche sallat som blommar. Jag väntar på att de sätter frö innan de rensas bort och blir kaningodis. I den fjärde lådan är det planterat sockerärtor. I övrigt väntar jag i år med en del utplantering, maken och tonårssonen ska nämligen måla fönstren på andra våningen. Och gissa var stegen måste stå…Har inte fått den här lilla pälsklingen att förstå att man inte ska leka i maten. Det är superkul att åla runt i mâchesallaten! Tur att den ”bara” ska gå i frö nu.Och har ni sett vad spaljéäppelträden blommar i år? Det här är ‘Ingrid Marie’. Längtar efter äpplen! 2019 slog hagel i augusti sönder äpplena och förra året frös blommorna bort i frosten.Och med det var vi tillbaka på framsidan vid magnoliaträdet igen! I bakgrunden syns Carmencitarönnen och klotrobinian som precis börjat spricka ut.
Önskar en fin pingsthelg! Här är det en hel massa som ska fixas. Dammen ska rensas, klotrobinian beskäras och mängder av växter skolas om eller planteras ut. Men däremellan blir det en trädgårdsrunda eller två förstås! 🙂
Kungsängslijor i Lunden under gamla plommonträdet. Så vackra och i år får de vara primadonnor utan sockblomma som kväver dem… Det blev ju så mycket bättre med det vita ormögat som samplantering.
Det är en månad sedan jag skrev här sist och även om våren är kall, blåsig och seg blommar det nu fint i trädgården. Jag har sällskap då och då på rundorna av sonens katt Izumi som fyller ett år nu i helgen. Hon skuttar omkring, jagar humlor och blir halvt ihjälskrämd av konstiga ljud. Hon växte upp på landet de första fyra månaderna och hade nog ett och annat traumatiskt minne att bearbeta. När vi började släppa ut henne som sexmånaders ungkatt vägrade hon gå ut när det var ljust. På kvällen när det var beckmörkt gick det däremot bra!
Kylan ställer till det för mig i planeringen av frösådder och utplantering. I veckan hade vi två frostnätter med -2,5 grader. I växthuset står mina typ 50 dahlior under fyrdubbel fiberduk och kämpar med en värmefläkt som hjälp de kallaste nätterna. I går skolade jag om alla tomater, slängde in dem i växthuset under fiberduk och vred upp värmefläkten ett snäpp… Kan inte vänta längre med omplanteringen och det finns inte en tillräckligt ljus plats inomhus. Måtte värmen komma snart så jag slipper oroa mig för de iskalla nätterna! I växthuset står också blommande jordgubbar, en back med rädisor och en spontanköpt japansk lönn som redan hade slagit ut sina blad. Kaos med andra ord. Men det är det väl alltid någon gång under våren. 😉
I trädgården har de andra japanska lönnarna precis börjat slå ut, den här fina står i ett hav av blått ormöga och heter ‘Seiryu’.
Annars handlar mycket av vårblomningen om julrosor. Massor av julrosor! Och lite olika sippor, nunneört, hundtandsliljor, balkansippor och annat fint. Tulpaner och narcisser är också på gång.
Den kalla vintern med flera veckor med -14 grader av och till orsakade lite förödelse i trädgården, men inte så mycket som jag hade fasat för. Alla mina tofsliljor i kruka som jag övervintrar i lilla växthuset ruttnade och dog. Förmodligen har ett par perenner och en buske dött, men mer är det inte. Förvånansvärt mycket har inga skador alls, vilket ju är ett styrkeprov.
Daggtörlarna blommar, men inte alla…
Över hälften av dem ser nämligen ut så här! Kan inte se att läget har spelat någon större roll, en som överlevt står 30 cm från en som är död. Fast jag tar aldrig bort en död växt förrän till midsommar, fler gånger än man tror kommer det nya skott från basen eller roten. I och med att några blommar så kommer jag att få nya småplantor de kommande åren, spridda av myrorna lite här och var.
Sparrisen är på gång, lite blek på grund av de kalla nätterna, men den blir snart ljusgrön och fin. Plantan längst bort till vänster är alltid först, mikroklimat kan skilja sig åt på bara någon meter.
Men sedan hade vi den där väntan på frosten. Förra årets sena frost i mitten på maj när våren var tidig var ju förödande. Ingen blåregnsblomning, men vad värre var döda träd och inga körsbär, äpplen och plommon! Nu tittar jag på blåregnets feta knoppar och väntar. Och håller tummarna stenhårt för en lugn vår utan hård frost sent!
Länkar så klart till Trädgårdsfägring. Tänk, nu har hela april gått och vi går in i maj månad. Önskar er en fin Valborg och först maj-helg!
Solrabatten, vår åttonde och största upphöjda bädd, ligger på södersidan av huset med en skyddande tegelvägg bakom. Den är fyra meter lång och en meter bred. Den är byggd på samma sätt som våra upphöjda odlingsbäddar som jag berättade mer om HÄR.
Det var hit vi 2010 flyttade vårt blåregn och gav det en underplantering med prydnadsgräs, anisisop, solhattar och nävor. En liten lek med Piet Oudolf-tema! Men redan första vintern lärde jag mig att den här rabatten inte är att leka med. Lika skyddat som det är på sommaren, lika utsatt kan det bli på våren när växterna kör igång tidigt och sedan mejas ner av sen frost.
Genom åren har växterna därför bytts ut allt eftersom de har dött ut. Solhattarna är ett minne blott, likaså blodgräs och låga aklejor.
Numera har jag bara växter som klarar av det svåra läget tidig vår: prydnadsgräs, vädd, nepeta och nävor. Kompletterade av zinnior, lejongap eller dahlior som inte planteras ut förrän frostrisken är förbi. Blåregnet klarar sig, men vissa år tar frosten mycket av blomningen.
2010. Blåregnet klarade flytten i juli, men fällde halva bladmassan trots vattning. Rötterna var fyra meter långa och fick kapas för att få plats i lådan, men självklart lät vi dem gå ut så långt det gick åt sidorna.
2012. Efter en hemsk vår när mycket dog i Solrabatten ser den ganska gles ut.
2015. Blåregnet blommar tidig vår.
2015. Ett hav av vitlysing framför Solrabatten och solhattar som blommar fint.
2020. Blåregnet har letts vidare upp över fönstren i ett försök att skapa en ”blåregnsgardin” och i Solrabtten blommar orange dahlior ihop med gulvädd, lejongap och prydnadsgräs.
HÄR kan du läsa tidigare delar av Historien om vår trädgård. Länkar till Trädgårdsfägring.
Augusti går mot sitt slut och trädgården blommar så fint i brända toner. Som här i Solrabatten i söderläge där orange dahlior (som jag fick vid ett plantbyte i våras) samsas med lejongap i matchande nyanser, ljusgul vädd och prydnadsgräs. Jag håller på att leda upp blåregnet över fönstren för att med tiden få en ”blåregnsgardin”. Allra längst till höger syns armeringsmatten med fembladig akebia.
I Trädhörnet blommar sommarrudbeckian ‘Sahara’ och matchar den japanska lönnen ‘Chishio improved’. Minnesgoda bloggläsare kanske reagerar över lönnen – jodå, det var här storaxet, Styrax ‘Wespelaar’ planterades för två år sedan. Men trädet dog i de där minusgraderna i maj… 😦 Och eftersom det var mitt andra Styrax japonica att gå hädan just i en sen vårfrost så tog vi beslutet att ersätta den med något annat. Det blev en japansk lönn med otroligt vackra bladfärger (rödrosa på våren, gröntonad på sommaren och rödorange på hösten). Med tiden ska den bli ungefär fyra meter hög.
Pionrabatten på framsidan. Kopparlönnen till vänster och praktmagnolian till höger. I mitten olika rosor, pioner, fläckflockel, kärleksört, alunrot och prydnadsgräs. Här är det kopparlönnen och de mörkbladiga alunrötterna som står för de brända tonerna, för resten drar mer mot mörkrosa.
I veckan som gick blev hela trädgården genomvattnad också, över 35 mm regn kom under en och samma dag… Regnmätaren rann över, så exakt hur mycket som kom vet jag inte! Hur har ni andra det, har ni fått skyfall eller lider trädgården fortfarande av torka?
Önskar en fin första septembervecka! Visst märks det att höstkylan har anlänt, luften känns klarare och dimmorna lättar på morgonen. Och det mörkar lite väl tidigt på kvällarna… Tur vi har vår ljusslinga som skapar skymningsstämning i trädgården. Dahlian ‘Happy Single Kiss’ är en annan av växterna som blommar i brända toner, så snyggt ihop med de mörka stjälkarna.
Natten mellan 11-12 maj hade vi 2,5 minusgrader under natten. Man kan tycka att det inte är så mycket, men oj vad det kan ställda till det i en vårträdgård!
Det här är vad som hände: Praktmagnolians kvarvarande blommor är nu bara en kletig brun massa.
Min älskade gula magnolia, ‘Honey Tulip’ som efter fyra år äntligen hade ett tiotal knoppar (förstår ni lyckan?!), klarade inte knopparna trots att jag virade in trädet i fiberduk.
Inte heller klarade sig det vita och det blå blåregnet som båda hade många stora fina knoppar. Hade virat in dem båda i dubbla lager fiberduk, men ja, det förslog inte långt. Knopparna hänger visset.
Vad som inte heller klarade sig var minikiwin. Där hade jag närt förhoppningar om att de i år kanske skulle ha blommat för första gången. Det kommer de inte att göra.
Och hundra plantor med en massa olika sorters zinnia och tagetes som stått på avhärdning i två veckor och var klara att planteras ut? De är döda till 97% Några enstaka har av outgrundlig anledning överlevt.
Men det som gör mig mest ledsen, näst min gula magnolia, är storaxen ‘Wespelaar’ som planterades 2018. Detta ljuvliga lilla träd hade – trots att det bara är meterhögt –massor av knoppar i år! Vartenda bladveck hade knopp! Men någon blomning blir det inte. 😦 Och jag kan bara hålla tummarna att trädet överlever, har jag riktig otur tog minusgraderna knäcken helt på det.
Jag får väl vara glad att vi hann ha trädgårdsvisning innan detta elände! Men även om jag kan sörja den blomning som inte blev och hoppas träd överlevde blöder mitt hjärta mer för en annan grupp: traktens äppelodlare… Ja, ni förstår. Minusgrader mitt i äppelblomningen? Inte bra. Inte alls.
Kristinas oas 