Ja, nu är ju det här främst en trädgårdsblogg, men ibland måste man göra undantag. Det här är ett sådant tillfälle. Att man kan göra så mycket gott med lokala råvaror, vilda örter och kärleksfull tillagning är bara fantastiskt. I helgen var min man och jag och åt på restaurang. En ”pop-up”, en tillfällig, som bara har öppet under några få helger i en vitmålad liten källarlokal.

Det speciella är kocken. Tristan Welch. Mannen bakom vår sjurätters avsmakningsmeny har arbetat för Gary Rhodes, Michel Roux jr och var förr kökschef på Gordon Ramsays restaurang Petrus at The Berkeley i London, en restaurang som fick sin andra Michelinstjärna under den perioden. Senare drev han restaurangen Launceston Place i London som fick ett flertal utmärkelser.

Han har valt att ta det lite lugnare under en period och ägna sig åt familjen. Med svensk fru var Sverige ett naturligt val. Men helt och hållet är det svårt att hålla sig borta från Maten. Det är där som pop-up restaurangen kommer in. ”Fine food, not fine dining” är devisen Tristan jobbar efter där.

Vi visste inte innan vad vi skulle få äta, bara att det skulle vara en meny byggd på de bästa råvarorna just den dagen. Det här är vad vi och de andra inbokade gästerna serverades den kvällen:

Stone baked bread with seaweed butter. Knaprigt, doftande nybakat bröd, smör med sälta. Alldeles för gott (man vet att man inte borde äta för mycket bröd innan maten, men det går inte att låta bli!)

Steamed pork bun, mushroom ketchup. Ett litet ångkokt degknyte med fläskfärs, underbar mushroom ketchup som gav mustighet. Försvunnet i ett litet nafs!

Fresh black truffle risotto. Den godaste risotto vi någonsin har ätit, toppad med färskhyvlad, nyskördad tryffel. Kan inte bli bättre!

Wild salmon baked with wild herbs. Lax, ångkokt i papper med färska örter. Oj oj. Kan fortfarande känna sältan och smaken av den lenaste lax jag ätit.

Black angus beef, bone marrow, wild garlic, king oyster mushrooms. Kött så mört att det inte behöver skäras, det trillar i bitar av sig självt när man petar med gaffeln. Mustig, härlig smak och så gott ihop med löken och svampen!

Smoked local organic goats cheese, tomatoes, home made digestives. Getost som är mild och fin i smaken (jag som normalt inte ens gillar getost!), nybakat kex, smala äpplestrimlor och tomatkräm.

Cambridge burnt cream. Engelsmännen var först, säger Tristan, och serverar sin variant av det vi normalt kallar crème brûlée. Mjukt, krämigt innandöme, knäckigt sockertäcke ovanpå. Vi skrapade formarna totalt rena, så gott!

Hot chocolate soufflé with bitter caramel parfait. In kommer varm sufflé, Tristan petar hål i toppen av sufflén och sticker ner en kall ”godisklubba” gjord av parfait med kolasmak. Det är i det här läget det börjar bli jobbigt att vara mätt. Vad gör man när det är hur gott som helst, men magen säger stopp?

Till kaffet, nästan fyra timmar efter att middagen startade, fick vi choklad också. Som serverades som ett florstunt ark, upphängt i sidenband, garnerat med salt och små blommor… Jag älskar choklad, men jag var vid det här laget så mätt att jag inte orkade äta upp allt. Vilken vånda!

Med oss hem fick vi också en frukostpresent i papperspåse. Bullarna (som låg i en soppskål i frigolit) smakade alldeles utmärkt nygräddade.

Allt som allt en mycket minnesvärd kväll, underbart att vara iväg, bara C och jag, och kunna njuta av en sådan meny! Det är sådana matminnen i alla fall jag kan leva länge på och tänka tillbaka och minnas.