I april funderade jag högt här på bloggen kring det här med huskulörer. Skulle vi eller skulle vi inte byta kulör på träpanelen på huset i samband med att vi måste måla nya boden och det vidhängande garaget? Det är inte så lätt att få ihop rödorange tegel, svarta plåtdetaljer, vita fönster och ett gult betongpannetak med ytterligare en kulör. Tidigare ägare hade valt att överge den ursprungliga bruna lasyren för en ljust gul kulör.

Vi funderade på att byta från ljusgult till grått, men velade. Tvekade. Jag bad om råd och en kommentar fick oss plötsligt på helt andra kulörtankar.

“Jag sticker ut hakan”, skrev Luna i en kommentar, “och föreslår vitt förråd när det är så nära huset. Det är snyggt ihop med rött tegel och växter, lyser upp gården hela året och gör att den ser varm och stor ut med växter på och reflekterar ljuset fint på trädgårdsblommorna. Vitt passar även bra mot stora glaspartier. Tänk på England, där har de röda tegelhusen nästan alltid vita foder, dörrar och Conservatories. Det är snyggt och ger liv åt mörka hus och de gröna trädgårdarna. Däremot är jag tveksam att måla gavlarna och takkupan vita. Det kan bli för mycket. Kanske hellre en likartad färg med teglet som smälter ihop hela huset.”

Och jag, som bodde i England under två år, jag förstod precis känslan som Luna var ute efter. Min man var först lite tveksam, men efter att jag hade “målat om” huset på en färgfirmas sajt, så föll även han för förslaget. Vi hade även ute en målare som gjorde ett förslag till oss. Han valde grått, tyckte vitt skulle bli för ljust. Men hans förslag fick oss bara att slutgiltigt bestämma oss för vitt. Det grå kändes så dystert.

Efter till vänster och före till höger.

Men vilken vit? I färgaffären fanns om inte tusen, så i alla fall minst tio olika vita kulörer att välja mellan. Vi vände och vred, jämförde med den rödbruna och brunsvarta kulör vi (nog) tänker ha till övriga delar av ovanvåning och vindskivor. Till slut hittade jag en vit provbräda som drog ganska mycket åt gult, mjuk i nyansen. Och vet ni, när jag såg namnet visste jag att det skulle bli bra. Kulören heter vit narciss. Vad skulle väl annars en trädgårdstok som jag ha för kulör på huset?! 😉

Halvvägs. Sonen och jag målar mellan panelbrädorna först och sedan rollar jag. Den nya ljusare kulören visade sig gå ton i ton med den gamla mörkare.

Yngsta dottern beskrev färgen bäst. “Den ser ut som vaniljglass, mamma”. Och ja, det gör den. Den ser också ut som en mycket solblekt nyans av vår gamla ljusgula kulör, som ni kan se på de halvmålade bilderna.

Trädgårdsboden i sin nya färg. Snart dags att sätta dörren på plats. 

Efter att ha målat större delen av min komplediga måndag – med sonen som assistent – kunde hela familjen konstatera att vi är nöjda. Det blev ljust, men inte pappersvitt. Och efter att ha duschat av oss smutsen var det ren vardagslyx att klättra ner i poolens 27-gradiga (!) vatten medan kvällssolen började gå ner bakom grannhusen. Det finns dagar när det inte bara är barnen som är glada att vi inledde projekt: pool.

Och medan jag målar jobbar maken med takläggningen. Vi förbereder för det gröna taket. För att allt inte ska åka av ligger det en träram under takpappen.

Nu väntar en omgång färg till i målningsetapp 1 (boden och västerväggen på garaget. Får se om vädret tillåter en etapp 2 (de två väggarna vid Stora trädäcket), eller hur det blir. Vi tar en bit i taget och gör helt klar, finns inget värre än halvmålat. Barnen skurar väggarna rena från smuts, alger och mögelprickar innan vi sprutar på alg- och mögeldödande medel. Hoppas, hoppas vår vita färg håller lika bra som Lunas har gjort.