Dammlandskap för ökad biologisk mångfald (eller när sista gräsmattan försvann)

Bild

I många år har den enda gräsmattan i vår trädgård varit cirkeln på framsidan. Den som jag designade 2001, omgiven av frodiga planteringar på alla fyra sidorna (läs mer HÄR). Planteringarna fick en översyn 2022 (läs mer HÄR) och gjordes då ännu mer torktåliga än vad de redan var.

Tyvärr gick det ju inte att säga samma sak om gräsmattan.

Sedan torrsommaren 2018 har den varit brunbränd många veckor sommartid under tre av sex år. Så i slutet av 2023 fick jag nog. 2024 skulle bli året när den sista gräsmattan togs bort!

Frågan var bara vad jag skulle ersätta den med? När jag tog upp frågan på instagram med mina följare fick jag otroligt många förslag som omfattade precis allt mellan att bara låta cirkeln vara fylld av grus till att skapa en äng med vilda blommor.

Jag hade ju redan innan jag frågade en hel del egna idéer. I mina tankar hade jag landat i att gräset skulle ersättas av något som främjar biologisk mångfald, inte fick bli för högväxt och inte fick ta fokus allt för mycket från planteringarna runt om. I mina planer ingick något som är helt avgörande för biologisk mångfald…

Tidig vår 2024 gav jag bort vår gräsklippare till en vän som behövde en ny. Nu fanns ingen återvändo! 🙂 I maj kom min grävhjälp och lastade av fyra kubik singel och sten i olika dimensioner från grustaget några kilometer bort.

Sedan tog kranföraren, med hjälp av bilens skopa, sakta bort allt gräs och lite extra jord där dammen skulle ligga.

Ja, för det var ett dammlandskap (med en stengång runt om) som jag såg framför mig skulle ersätta gräsmattan!

Och hur gör man en bäck på en platt tomt? Genom att bygga den som en serie små avlånga dammar med tre centimeters fallhöjd mellan varje. Ja, det tog sin lilla tid att gräva dem och få fallet rätt! Tur vi har ett långt vattenpass.

Jag blandade vår lätta lerjord med vatten till en cementliknande tjock lervälling och byggde sedan vallarna runt smådammarna med den. När jorden hade torkat lite och ”satt sig” skrapade jag bort en del med en liten planteringsspade och ”skulpterade” kanterna. Jorden fick inte torka, så jag sprejade vatten med en pumpspruta då och då.

Vid varje övergång mellan bäckdammarna grävde jag ner cementplattor för att inte kanten och fallet ska ändras när duken väl ligger på plats.

Varje övergång gjordes först dubbelt så bred som den skulle vara. När den var nedskrapad till rätt fallhöjd grävdes halva bort från ena sidan, cementplattan sattes dit och ny ”lercement” lades på plats på andra sidan plattan. Sist tog jag bort jord på vardera sidan plattan så att det bara var cirka fem cm på var sida av cementplattan. På bilden ovan är övergångarna klara, på bilden nedan är de två närmaste halvklara.

När smådammarna var färdiggrävda lade vi ut geotextilduk. Eftersom vi nästan inte har någon sten alls i jorden och det inte heller var trädrötter i vägen använde vi ganska tunn geotextil. Den svarta var slut på dammfirman, men den syns ju ändå inte sedan.

Om det var klurigt att få till dammduken i ett enda stycke över alla de små bäckdammarna? Ja. Jag är glad att jag hade anlagt en mindre damm tidigare (den kan du läsa mer om HÄR).

Bäcklandskapet växte sakta fram och sedan blev det en torrperiod. Igen. Och då går det inte att gräva i lätt lerjord och forma några fina dammhyllor, för då faller jorden bara samman. Så jag planterade ut dammväxterna jag hade köpt på dammfirman i april och haft på tillväxt sedan dess i mina zinkbaljor. Grävandet av stora dammen fick vänta.

I augusti hade det äntligen regnat tillräckligt för att jag skulle kunna gräva stora dammen. Lilla fröken nyfiken, sonens katt Izumi, var förstås med varje dag och höll mig sällskap.

Dammen har en djupare del, en lika stor grund stranddel där fåglar kan bada, djur dricka och förhoppningsvis grodyngel kläckas. När dammen är full flödar vattnet över mot gången till. Den fylls på med regnvatten från hustaket och vi kan slussa vattnet vidare till dagvattnet om det skulle regna väldigt mycket + under vintern.

Vid sidan av bäckens smådammar finns både blötbäddar med rodgersia, olika ormbunkar, funkia och och annat fuktälskande som jag har svårt att ha på andra ställen i vår väldränerade trädgård. Jag gör bland annat ett nytt försök med solbrud som bara är ettårig hos oss på grund av att det blir för torrt.

Ut mot den nya gången finns också några väldränerade områden där suckelenter, stäppsalvior med mera är planterade. Några av växterna som växer i planteringarna runt cirkeln återfinns i de nya planteringarna för att skapa ett sammanhang.

I de nya ytorna vid sidan av dammen är det också planterat en mindre sorts rabarber, ‘Elmblitz’, strandkål och dagliljor. I de grusade ytorna ska jag plantera timjan och andra torktåliga växter. Förmodligen får smultron och lite annat ätbart också smyga sig in och lätta upp stenöknen en smula. På bilden nedan syns stranddelen på dammen, vattnet är lite grumligt eftersom jag precis har fyllt på med mer grus.

Och på tal om grus. All sten som ligger i vatten är avspolad och tvättad i svarta lökbackar ovanpå skottkärran (så vattnet kunde hällas av i en plantering).

Jag hade beställt en kubik vardera av natursingel i 0,5 cm, 1,5-2,0 cm, 4-8 cm och blandade stenar över 10 cm. (Det är inte singel och sten som är dyrt, utan hämtning och transport. En del blir säkert över, men kommer till användning på annat håll.)

Den minsta singelstorleken använde jag till stranddelen/planterade områden bredvid dammen, nästa storlek nere i dammen/bäcken, till gången och den grusade ytan bredvid dammen. Stenarna i olika storlek lades i och vid dammen (men alla är inte på plats ännu).

Lite i taget under sommaren har jag sedan gjort i ordning runt kanterna, limmat ihop de två dammdukarna, grävt ner slang till pumpen (som vi valde att inte köra igång denna säsong) och mycket annat.

Jag är inte klar, det återstår en hel del fixande med att dölja så mycket som möjligt av den svarta duken med sten, singel, trädstammar, pinnar, växter och annat.

Så istället för en brunbränd gräsmatta möts vi nu av detta när vi rundar huset och kommer ut på framsidan. Trädens spegeleffekt blev en bonus, den hade jag i ärlighetens namn inte funderat så mycket på innan.

Den vita slangen som i dagsläget syns väldigt väl kommer inte att göra det sedan. Det är en poolslang som vi hade över och använde till pumpen som ska stå nere i dammen och forsla vattnet till bäckens första lilla damm. Jag ska sy en tub av svart geotextil och dra över den, så lyser den inte i ögonen på samma sätt. Varför köpa något när det redan finns i gömmorna, om än i fel färg?

Plastlocket som syns precis bredvid slangen är locket till ett nedgrävt avloppsrör där sladden från pumpen till det nya elurtaget ska dras. För att det inte ska trilla ner skräp eller flytta in möss så har vi lock i vardera änden av röret.

Jag har inte mätt exakt hur stor dammen är, men cirkeln innanför den nya gången är sex meter i diameter. De djupaste ställena i den stora dammen är femtio cm. Eftersom vi har jordvärme ville jag inte gräva djupare än så. Vattendjupet på stranddelen kommer att variera beroende på hur mycket det regnar, på bilden ovan är det maxläge för vattnet.

Blir det en längre tids torka har vi 600 liter regnvatten i tunnorna vid huset som kan hjälpa till att fylla upp dammen. Regnvattnet fyller upp dem först, sedan rinner överskottet vidare till dammen via ett rör som mynnar ut vid bäckens första lilla damm.

Det här var 2024 års stora trädgårdsprojekt. Och förmodligen blir det 2025 års också. 😉 Jag återkommer längre fram och visar hur det blev, när det allra mesta är klart.

Det jag kan konstatera är att vi aldrig har haft så här många trollsländor i vår trädgård som 2024. På sensommaren fick jag också se en trollslända lägga ägg vid dammen. ❤ Koltrastarna och småfåglar badar redan för fullt i stranddelen. Nu ska jag bara fixa lite bra ytor till sandlevande insekter också.

Undrar du som läser över något? Bara fråga genom att lägga en kommentar. Gott Nytt År önskar jag er som följer mig på bloggen!

2022 års trädgårdsplaner – så här gick det

Bild

Ännu ett år är till ända och det är dags att blicka bakåt och se hur det gick med de trädgårdsrelaterade planer jag hade i början av 2022. I år slår jag ihop min årskrönika med hur det gick med trädgårdsplanerna. Av flera olika anledningar har det inte blivit så många inlägg detta år som jag hade velat, men mer om det lite längre fram.

Januari började med Projekt väga skörden av egenodlat och viltplockat under ett år. Hur det gick berättar jag om HÄR. Det var både fascinerande och imponerande att se hur mycket det blev under ett år!

Izumi ”hjälpte till” att hålla koll på årets kallsådder och slet hål i en jordsäck med sina vassa tänder i tron att det var torrfoder…

I Februari blev jag lokal tv-stjärna när jag pratade hönskollektiv på jobbet. 🙂 Tänk så fantastiskt att kunna bo i lägenhet och se efter höns på den egna bostadsgården och som tack få ta hand om äggen. Det är sådana projekt som gör att jag gillar mitt jobb. (Och för den som vill se intervjun så finns den HÄR på nätet.)

Mars innebar starten på årets trädgårdsprojekt nr 1: fixa en ny gång genom vårlunden i trädhörnet. Pinnarna markerar var gången ska gå – alla växter innanför ska grävas upp och flyttas. Gången ska snirkla sig mellan ullungrönn, blomsterkornell, prydnadsapel med flera och komma ut lite längre bort på den befintliga gången. Med gången kommer jag närmare en del fina små vårblommor och får lättare att rensa ogräs senare på året.

I April var det dags att göra något åt kaoset som inträffar varje år när plantor ska avhärdas och skyddas för regn, blåst och enstaka frostnätter. Mitt lilla växthus har inte räckt till på många år, men det var först när jag fick tanken att bara ha ett temporärt växthus i några månader som jag kom på en lösning. Ett bågväxthus på nio kvadrat gav mig inte bara gott om utrymme för frösådda perenner, sommarblommor och så småningom dahlior och tomater – jag fick också ett skyddat utrymme där jag kunde så, plantera om och fixa med växter när vårvädret inte var det bästa.

Och sedan blev alla planer för våren väldigt oviktiga när mammas sambo dog. De träffades när jag var 14 år och han var en mycket viktig person även i mitt liv. Begravningen hölls i slutet av april och min familjs handbuketter bestod av vårblommor från vår trädgård.

Jag stannade kvar en vecka hos mamma i Maj och hjälpte henne med trädgården, gick långa promenader och delade vardagen en tung vecka.

Väl hemma igen monterades solcellerna på södertaket för tredje gången – denna gång enligt skiss och rätt antal – och äntligen kunde vi börja dra nytta av energin.

Jag kärrade ut över 30 skottkärror med finfin kompostjord i trädgården och kände mig stark i kroppen för första gången på flera år. Mer om det sist i inlägget.

Tomaterna trängdes i mitt nya lilla bågväxthus och tillsammans med några andra trädgårdsägare i byn startade vi en gemensam plantmarknad. Vi hade allihop olika sorters grönsaks- och trädgårdsplantor ”över”. Folk vällde in och vi bestämde oss omgående för att köra en ny plantmarknad 2023.

Juni levererade både regn och sol i lagom blandning och omgörningen av Stäpprabatten och Pionrabatten gick som på räls. Två långhelger och så var allt klart. HÄR berättade jag om det stora projektet när första halvan var klar.

Vi fixade nya regntunnor på framsidan av huset som fångar regnet på norrsidan av hustaket. Tre tunnor klarar av att ta emot drygt 600 liter. De är seriekopplade, två av dem står längs med husväggen och den tredje precis vid ingången. Så snart det regnar fylls den längst fram på.

Vi njöt också av de där otroligt vackra ljusa junikvällarna, gick på snigeljakt och tomaterna på friland planterades ut. På bilden nedan syns en av baljorna framför pallkragarna på hjul.

Och så föddes äntligen nya fågelungar hemma hos oss! De morhuvade papegojorna Marco och Sofia fick sin första gemensamma kull med två ungar. Sofia hämtade vi hem 2019 och nu var hon tillräckligt gammal. Marco skötte sig fint och båda ungarna växte som de skulle.

Juli inleddes med Tusen Trädgårdar där vi under dagen välkomnade 106 besökare till vår trädgård. Så här såg det ut i Trädhörnet vid dammen. Inte visste vi då att det regn som föll dagarna efter TT skulle vara det sista på nästan tre månader…

Några dagar senare reste maken och jag på minisemester till Göteborg, såg på konsert, åt väldigt god mat och njöt av att vara lediga. Medan maken körde hemåt igen mötte jag upp med mamma i Botaniska trädgården för en heldag där. Botan är alltid en inspirationskälla, lika vacker och välskött året om! Bilden nedan är på en av deras perennplanteringar nära restaurangen.

Efter Botan blev det besök hos mamma. Trädgården behövde lite extra fix inför en trädgårdsvisning som bokades innan mammas sambo dog, men som mamma gärna ville hålla för att visa den trädgård som de två byggde upp under 25 år. Självklart hade vi tid för annat också, men det var skönt att kunna fixa tillsammans och umgås under tiden. Bilden nedan är på mammas trädgård vid en av de tre dammarna. (Vill du se fler bilder från trädgården har jag visat det HÄR och HÄR.)

Väl hemma i min egen trädgård igen frossade jag som vanligt i bär, bär och lite fler bär. Juli är verkligen den stora bärmånaden!

I slutet av juli kom fem mm regn, i övrigt inte en droppe på hela månaden. Vattentunnorna började sina vid det här laget. Men i dammen kläcktes trollslända efter trollslända fram. En morgon lyckades jag fånga en nykläckt på bild.

Ett projekt som inte stod med på listan för 2022, men som blev gjort ändå var en fyra meter lång arbetsbänk vid entrén. Jag ritade, maken snickrade och sedan började jakten på en galvad plåt till ovansidan… Till slut hittade vi en plåtslagare som erbjöd ett vettigt pris. Så här välstädad var den till Tusen Trädgårdar, men hela våren var den belamrad med jord, krukor och växter. Under bänken finns ogrästunnor, plastbackar, småkrukor, jordhinkar och mycket mer. Bredvid står mitt lilla växthus där jag ställt perenner från de där kallsådderna jag gjorde i januari. Plantera ut dem i torkan gick ju inte, men med skuggduk på taket så klarade de flesta sig.

Juli var också lika med många, många buketter med sommarblommor. Som den här med dahlior, lejongap, gräs och fröställningar i min favoritvas, den stora glaskorgen.

Augusti kom och tomaterna började leverera på riktigt. De växte både i växthuset och på stora trädäcket i flera stora murbruksbaljor. I pallkragarna på hjul skördade vi sallat, sockerärtor, isört, rödbladig målla och morötter.

Hösten 2021 tog jag hand om några dahliafröer jag hittade när jag tog upp knölarna. Sådde tio frön och en av de som blommade först var den här skära som pollinerarna gillade, så den fick stanna. Några andra hann aldrig blomma, så de får en andra chans 2023.

I Solrabatten, för året förvandlad till dahliarabatt, växte allt så det knakade. Bronsfänkålen blev manshög och det var lika vackert inifrån huset att se ut på insektssurret bland blommorna. Droppslangen som vi nu tvingades använda då och då gjorde susen.

För regnade gjorde det inte och i grannskapet var det väldigt uppenbart vilka som lät bli att vattna sina gräsmattor och vilka som slösade vatten. HÄR skrev jag om mina tankar kring torkan och hur den kommer att förändra vår trädgård när det gäller växtval.

I mitten av augusti hade vi haft en och en halv månad utan regn och inget var att vänta de kommande två veckorna. Då började vi vattna trädgården, en liten bit i taget, oftast kvällstid eller tidig morgon beroende på hur vi var hemma.

Jag fixade också till mitt trädgårdsrum och målade det i en fin grön kulör. Lite bilder från det visade jag HÄR.

Vi gjorde klart de sista delarna i omgjorda bärlandet och grävde upp minikivin ‘Kens Red’ och ‘Nostigo’ som jag planterade 2015 och där bara hanplantan blommat hittills… Och bara någon vecka senare hittade jag en tvillingplanta av minikiwin ‘Tage’ och ‘Tina’! Den planterade vi bredvid björnbären nära stora trädäcket. Den svenska duon ska vara snabbare på att sätta frukt, så jag håller tummarna på att någon gång få egen skörd. Rankorna ska vi leda ”runt hörnet” och fästa på trådar vid västerväggen på stora trädäcket.

I bärlandets mittendel planterade vi mullbärsträdet ‘Illinois Everbearing’, på bilden nedan ser du hur jag har lett grenarna uppåt. Planen är att det ska bli en flerstammad buske mer än ett träd. Just denna sort ska klara ganska hård beskärning, så jag kommer helt enkelt att toppa de grenar som blir för höga.

Kvar vid spaljén i bärlandet står päronträden ‘Moscowskaja’ och ‘Pepi’ som planterades 2021. Nu får de lite mer utrymme. De är bara tunna pinnar ännu så länge, men det blir kul att kunna jämföra om några år hur de har vuxit. Båda sorterna är självfertila.

I September kom lokaltidningen och hälsade på för att skriva om mitt odlingsprojekt att väga skörden under ett år. Jag hade förstås på mig favorittröjan med texten ”Jag kan odla min egen mat – vilken superkraft har du?” Riktigt roligt att få inspirera andra till att våga odla lite mer!

I slutet av september, när vi efter tre månaders torka nästan hade gett upp hoppet om att det någonsin skulle regna igen, så kom regnet. 91 mm under en vecka närmare bestämt, det mest som fint strilregn. Hela trädgården rätade på sig och äntligen kunde jag plantera ut de där frösådda perennerna som jag hade fått hålla liv i hela sommaren…

Trädgården visade sig från den färgstarka sidan under oktober. Jag har i många år planterat träd, buskar och perenner som är som vackrast när trädgården snart går in i vintervila. För mig gör det att hösten är en årstid att se fram emot. HÄR berättar jag om några fina träd och buskar med höstfärger. På bilden nedan syns ullungrönn ‘Dodong’, perukbuske, rönnsumak ‘Tiger Eyes’ och japansk lönn ‘Seyru’.

Att hela området på bilden nedan var uppgrävt för fem månader sedan går inte att ana, Stäpprabatten fortsätter att leverera efter omgörningen. På bilden syns Carmencitarönnen till vänster och kopparlönnen till höger.

En av de saker jag tycker om med Halloween är att karva pumpor, det blir alltid en ”hemsk” att ställa vid infarten så barn vet att de är välkomna att ringa på dörren, och så en ”fin” bara för att det är kul. I år fick den fina kattlyktan stå kvar vid ingången som prydnad tills den ruttnade (den hemska åt vi däremot upp).

November var mild och kylan kom först i slutet av månaden. I växthuset skördade jag för fullt av alla fina salladsgrönsaker som växte där. På bilden syns bland annat rödbetsblast, pak choi, tat soi, vinterportlak, rädisor och kålrabbi.

December är här och jag blickar tillbaka på ett år som varit en berg-o-dalbana. Men 2022 var också året när jag fick tillbaka mig själv och blev av med fysiska problem som jag dragits med i flera år och upprepade gånger sökt hjälp för. Jag väljer att avsluta med en längre text kring det, för kanske har du som läser här, eller din syster, mamma, partner eller dotter hjälp av det.

I flera år har jag tänkt ”det är tur jag har så få klimakteriebesvär när jag har så mycket annan skit”. Och så visade det sig att den där skiten berodde på just klimakteriet. Ledsmärtorna i handleder, höfter och knän, oron, katastroftankarna, nedstämdheten, hjärndimman, ilskeutbrotten, den fullkomligt katastrofala sömnen, hjärtproblemen, ja till och med de där tre hemska omgångarna med kristallsjuka härom året var på grund av sjunkande hormonnivåer.

Den där kvällen i december när jag stängde av tv:n efter att ha sett Fråga doktorn specialen var jag så förbannad. Fem ÅR har jag lidit helt i onödan, för att vare sig läkare, gynekologer, fysioterapeuter eller kiropraktorer vid ett enda tillfälle ställt rätt frågor och erbjudit rätt behandling. Och anledningen till att de inte har gjort det? För att det som hälften av befolkningen ska gå igenom inte finns med på utbildningarna. Jämställdhet anno 2022.

Sedan tog det ytterligare över tre månader och byte av gynekolog innan jag äntligen kunde påbörja behandling med bioidentisk hormonersättning. Och alla ovan uppräknade symptom försvann helt eller mildrades avsevärt. Hormonersättning är ingen quick fix, men i kombination med ändrad kost, utökad tung fysisk träning och prioriterad sömn och återhämtning ser jag nu åter fram emot att bli äldre och fortsätta trädgårdera. För ett år sedan trodde jag att jag höll på gå in i väggen igen och skulle behöva avveckla delar av trädgården i förtid på grund av ledsmärtorna.

Dagens tips blir Monika Björns bok ”Stark 50+” och alla de hundratals intervjuer med forskare och experter som intervjuas i Klimakteriepodden. ”Sharing is caring”, för att citera Björn. Sök hjälp och ge inte upp. Det finns ett annat liv. (Och för dig som oroar dig för hormonersättning, läs nya forskningsrapporter och inte de 20 år gamla. Det finns gott om länkar hos både MB och i poddprogrammen.)

Med det säger jag hej då 2022 och välkommen 2023! I nästa inlägg ska jag berätta om det kommande årets planer. Gott Nytt År! Nu vänder det och trädgårdsåret börjar om, dvärgcyklamen har redan fina knoppar…