Sedan 2011 byter vår familj bostad på semestern. Vi lånar en annan familjs hus eller lägenhet och de lånar vårt hus. Jag brukar säga att alla som hör det här snabbt delas upp i två grupper:

Det skulle jag aldrig kunna göra, säger grupp ett (som oftast inte har bekymmer med att sova i sängar som någon annan har sovit i på ett hotell…) medan grupp två nyfiket vill veta mer (inte minst vad som har gått fel).

Ibland brukar reaktionen också bli: det skulle jag aldrig våga! Jag brukar kontra med att själv skulle jag aldrig våga lämna vårt hus obebott i flera veckor. Vi har ju gratis husvakt och någon som håller koll på att allt är som det ska! 🙂 Huset ovan är ett franskt stenhus från 1400-talet (!) som varsamt renoverats. Familjen älskade som vi att laga mat, så båda parter var nöjda med att komma till hus med välutrustade kök.

Skörd i en fransk trädgård 2017: färska fikon, tomater, bönor och björnbär. Mums!

Så: vad har gått fel? Inte mycket. Det värsta var en familj som efter ett strömavbrott skulle stänga av ”pipet” på extrafrysen i förrådet och lyckades stänga av frysen… Inte så kul när vi kom hem tre veckor senare. Men frånsett det har allt gått bra. Åtskilliga gånger har jag fått skördehjälp av gulliga familjer som har fryst in blåbär eller plommon de inte har hunnit med att äta.

Däremot strular alltid tekniska saker i ett hus när någon annan ska bo där, det är det lika bra att ställa in sig på det. I vår pärm med en guide till huset har vi därför listat hur alla system återstartas och vad som kan gå fel. Själva råkade vi vid ett byte ut för en grind till utfarten som vägrade öppna sig. Det löste sig efter att vi hade brutit strömmen och återstartat systemet. Familjen hade bott där i många år och aldrig råkat ut för det själva.

För oss började byta hus-äventyret med att jag som gammal au pair visste hur många bra tips du kan få av de som bor på en ort, jämfört med en turistbyrå eller olika sidor på nätet. 2011 drog vi till Loiredalen i Frankrike i två veckor och hade en fantastisk semester.

För en fyraåring kan lyckan vara ett lekhus i trädgården. Vår yngsta under första utbytet.

Ett av de starkaste minnena är de två sista dagarna på den semestern. Det strilregnade. Timme efter timme. Första dagen städade vi huset och förberedde avfärden. Nästa dag slappade vi i lugn och ro till ljudet av regn. Sonen spelade dataspel, döttrarna lekte med barnens leksaker, maken löste korsord och själv låg i innehängmattan med en bok i ena handen och en drink i den andra. Allt medan maken och jag sa: tänk om vi hade bott på motell dessa två dagar! Barnen hade bråkat så där som bara syskon kan och vi vuxna hade suttit där uttråkade.

Sedan ska vi inte sticka under stol med den ekonomiska biten av husbyten. Jag läste nyligen ett resereportage från London. Det ”prisvärda” hotellet mitt i smeten som de lyfte fram kostade 4700 kronor natten. För två. I februari. Jag vet inte hur det är med er som läser det här inlägget, men att betala astronomiska summor för att få sova går emot mina principer. När vi byter hus gör vi det gratis (eller så gott som, medlemsavgiften kostar cirka tusen kronor per år). Det innebär att vi i stället kan lägga lite mer pengar på inträden, god mat och upplevelser. Vi behöver inte småsnåla utan kan med gott samvete köpa glass i stora lass eller gå ut på en dyrare restaurang om vi känner för det. Det ger oss frihet.

I huset ovan bodde vi gratis tre veckor 2015. Det låg i södra London, tjugo minuter med pendeltåg till Waterloo Station.

Den hållbara biten av att byta hus är att båda familjerna hamnar rakt in i lokalekonomin. Vi handlar mat i den lokala affären, besöker gärna lokala marknader och mathantverkare som finns i vår närhet. Som vid senaste utbytet (ja, det var i Frankrike igen), där vi besökte den lokala pizzavagnen som stannade till på gatan en dag i veckan. Supergott! Vi hoppar också över flyget när vi semestrar, det finns gott om spännande resmål som lätt nås med tåg eller bil.

För oss som har husdjur och trädgård är också husbytet själva premissen för att vi ska kunna åka på långsemester. Vi har ju någon som tar in posten, vattnar tomaterna och matar husdjuren. Och även om vi ibland kan ha dåligt samvete över att våra utbytesfamiljer ”måste” göra så mycket när de bor i vårt hus brukar familjerna efteråt prata lyriskt om bytet. En fransk mamma beskrev det som att ”vi bodde i Edens lustgård där det fanns bär och grönsaker att äta överallt och det var fullt med gulliga djur att klappa”.

Om vi har tur, och det brukar vi se till att ha, så finns det minst en gullig katt att gosa med för oss också. Den här kissen var utbyteskatten 2023. Vi blev kompisar redan första kvällen.

När våra barn var yngre var husbyte det bästa de visste: hur mycket ”nya” leksaker som helst att leka med och filmer att titta på. När de blev äldre var fritt wifi i huset viktigare och numera har de som unga vuxna fullt upp med att ta sig ut på egna äventyr i samhället där vi byter hus.

När vi åker på semester diskuterar vi alltid, hela familjen, vad vi vill uppleva den här gången. Alla har ansvaret att leta på nätet eller fråga utbytesfamiljen om tips och råd. Äventyrsparker, klätterparker och bra badplatser brukar ligga högt på ungdomarnas lista, historia och kultur högt på makens och trädgårdar och plantskolor högt på min. Sedan jämkar vi ihop det. När barnen var yngre och inte kunde vara kvar själva i huset hade vi ”barnens dag”, mammas dag” och ”pappas dag” där vi fick lägga upp programmet och resten fick hänga på. Ibland åkte maken på en sak och jag på en annan och barnen fick hänga med på det de tyckte var roligast. Alla fick ut det de ville av semestern och var nöjda.

2023 besökte vi, på vår utbytesfamiljs rekommendation, den här privatträdgården. Den var helt fantastisk med en art- och sortrikedom som rörde en trädgårdsamatör till tårar.

Genom åren har vi fått så mycket tillbaka av våra utbytesfamiljer. Gulliga tackkort, lokalt vin, biljetter till Legoland, grönsaksfröer (ja, vi lyckades byta med en familj där pappan jobbade på en av Frankrikes största fröfirmor! 🙂 )… Och ibland har det dykt upp ett kort eller en present i posten långt efteråt från en familj som har tänkt på oss. Vi har vid mer än ett tillfälle hjälpt familjer med trädgårdsplanering och odlingsrelaterade frågor. Att dela kunskap hör också till, för den som är öppen för det.

Slutligen, vilken sajt ska du välja? Det är upp till dig. Vi gick med i Intervac som har funnits sedan 1950-talet och har en lokal representant i varje land, det kändes tryggt. Du kan som ickemedlem söka efter byten, men ser inte alla foton/kontaktuppgifter förrän du är inloggad.

För dig som vill läsa ännu mer om hur det är att byta hus så skriv jag ett inlägg 2017 där jag tar upp lite andra saker, så läs gärna det också. HÄR hittar du det. Och har du frågor kan du skriva en kommentar eller kontakta mig via kontaktformuläret här på bloggen.