Kategoriarkiv: Trädgårdsprojekt

Dammlandskap för ökad biologisk mångfald (eller när sista gräsmattan försvann)

Bild

10

I många år har den enda gräsmattan i vår trädgård varit cirkeln på framsidan. Den som jag designade 2001, omgiven av frodiga planteringar på alla fyra sidorna (läs mer HÄR). Planteringarna fick en översyn 2022 (läs mer HÄR) och gjordes då ännu mer torktåliga än vad de redan var.

Tyvärr gick det ju inte att säga samma sak om gräsmattan.

Sedan torrsommaren 2018 har den varit brunbränd många veckor sommartid under tre av sex år. Så i slutet av 2023 fick jag nog. 2024 skulle bli året när den sista gräsmattan togs bort!

Frågan var bara vad jag skulle ersätta den med? När jag tog upp frågan på instagram med mina följare fick jag otroligt många förslag som omfattade precis allt mellan att bara låta cirkeln vara fylld av grus till att skapa en äng med vilda blommor.

Jag hade ju redan innan jag frågade en hel del egna idéer. I mina tankar hade jag landat i att gräset skulle ersättas av något som främjar biologisk mångfald, inte fick bli för högväxt och inte fick ta fokus allt för mycket från planteringarna runt om. I mina planer ingick något som är helt avgörande för biologisk mångfald…

Tidig vår 2024 gav jag bort vår gräsklippare till en vän som behövde en ny. Nu fanns ingen återvändo! 🙂 I maj kom min grävhjälp och lastade av fyra kubik singel och sten i olika dimensioner från grustaget några kilometer bort.

Sedan tog kranföraren, med hjälp av bilens skopa, sakta bort allt gräs och lite extra jord där dammen skulle ligga.

Ja, för det var ett dammlandskap (med en stengång runt om) som jag såg framför mig skulle ersätta gräsmattan!

Och hur gör man en bäck på en platt tomt? Genom att bygga den som en serie små avlånga dammar med tre centimeters fallhöjd mellan varje. Ja, det tog sin lilla tid att gräva dem och få fallet rätt! Tur vi har ett långt vattenpass.

Jag blandade vår lätta lerjord med vatten till en cementliknande tjock lervälling och byggde sedan vallarna runt smådammarna med den. När jorden hade torkat lite och ”satt sig” skrapade jag bort en del med en liten planteringsspade och ”skulpterade” kanterna. Jorden fick inte torka, så jag sprejade vatten med en pumpspruta då och då.

Vid varje övergång mellan bäckdammarna grävde jag ner cementplattor för att inte kanten och fallet ska ändras när duken väl ligger på plats.

Varje övergång gjordes först dubbelt så bred som den skulle vara. När den var nedskrapad till rätt fallhöjd grävdes halva bort från ena sidan, cementplattan sattes dit och ny ”lercement” lades på plats på andra sidan plattan. Sist tog jag bort jord på vardera sidan plattan så att det bara var cirka fem cm på var sida av cementplattan. På bilden ovan är övergångarna klara, på bilden nedan är de två närmaste halvklara.

När smådammarna var färdiggrävda lade vi ut geotextilduk. Eftersom vi nästan inte har någon sten alls i jorden och det inte heller var trädrötter i vägen använde vi ganska tunn geotextil. Den svarta var slut på dammfirman, men den syns ju ändå inte sedan.

Om det var klurigt att få till dammduken i ett enda stycke över alla de små bäckdammarna? Ja. Jag är glad att jag hade anlagt en mindre damm tidigare (den kan du läsa mer om HÄR).

Bäcklandskapet växte sakta fram och sedan blev det en torrperiod. Igen. Och då går det inte att gräva i lätt lerjord och forma några fina dammhyllor, för då faller jorden bara samman. Så jag planterade ut dammväxterna jag hade köpt på dammfirman i april och haft på tillväxt sedan dess i mina zinkbaljor. Grävandet av stora dammen fick vänta.

I augusti hade det äntligen regnat tillräckligt för att jag skulle kunna gräva stora dammen. Lilla fröken nyfiken, sonens katt Izumi, var förstås med varje dag och höll mig sällskap.

Dammen har en djupare del, en lika stor grund stranddel där fåglar kan bada, djur dricka och förhoppningsvis grodyngel kläckas. När dammen är full flödar vattnet över mot gången till. Den fylls på med regnvatten från hustaket och vi kan slussa vattnet vidare till dagvattnet om det skulle regna väldigt mycket + under vintern.

Vid sidan av bäckens smådammar finns både blötbäddar med rodgersia, olika ormbunkar, funkia och och annat fuktälskande som jag har svårt att ha på andra ställen i vår väldränerade trädgård. Jag gör bland annat ett nytt försök med solbrud som bara är ettårig hos oss på grund av att det blir för torrt.

Ut mot den nya gången finns också några väldränerade områden där suckelenter, stäppsalvior med mera är planterade. Några av växterna som växer i planteringarna runt cirkeln återfinns i de nya planteringarna för att skapa ett sammanhang.

I de nya ytorna vid sidan av dammen är det också planterat en mindre sorts rabarber, ‘Elmblitz’, strandkål och dagliljor. I de grusade ytorna ska jag plantera timjan och andra torktåliga växter. Förmodligen får smultron och lite annat ätbart också smyga sig in och lätta upp stenöknen en smula. På bilden nedan syns stranddelen på dammen, vattnet är lite grumligt eftersom jag precis har fyllt på med mer grus.

Och på tal om grus. All sten som ligger i vatten är avspolad och tvättad i svarta lökbackar ovanpå skottkärran (så vattnet kunde hällas av i en plantering).

Jag hade beställt en kubik vardera av natursingel i 0,5 cm, 1,5-2,0 cm, 4-8 cm och blandade stenar över 10 cm. (Det är inte singel och sten som är dyrt, utan hämtning och transport. En del blir säkert över, men kommer till användning på annat håll.)

Den minsta singelstorleken använde jag till stranddelen/planterade områden bredvid dammen, nästa storlek nere i dammen/bäcken, till gången och den grusade ytan bredvid dammen. Stenarna i olika storlek lades i och vid dammen (men alla är inte på plats ännu).

Lite i taget under sommaren har jag sedan gjort i ordning runt kanterna, limmat ihop de två dammdukarna, grävt ner slang till pumpen (som vi valde att inte köra igång denna säsong) och mycket annat.

Jag är inte klar, det återstår en hel del fixande med att dölja så mycket som möjligt av den svarta duken med sten, singel, trädstammar, pinnar, växter och annat.

Så istället för en brunbränd gräsmatta möts vi nu av detta när vi rundar huset och kommer ut på framsidan. Trädens spegeleffekt blev en bonus, den hade jag i ärlighetens namn inte funderat så mycket på innan.

Den vita slangen som i dagsläget syns väldigt väl kommer inte att göra det sedan. Det är en poolslang som vi hade över och använde till pumpen som ska stå nere i dammen och forsla vattnet till bäckens första lilla damm. Jag ska sy en tub av svart geotextil och dra över den, så lyser den inte i ögonen på samma sätt. Varför köpa något när det redan finns i gömmorna, om än i fel färg?

Plastlocket som syns precis bredvid slangen är locket till ett nedgrävt avloppsrör där sladden från pumpen till det nya elurtaget ska dras. För att det inte ska trilla ner skräp eller flytta in möss så har vi lock i vardera änden av röret.

Jag har inte mätt exakt hur stor dammen är, men cirkeln innanför den nya gången är sex meter i diameter. De djupaste ställena i den stora dammen är femtio cm. Eftersom vi har jordvärme ville jag inte gräva djupare än så. Vattendjupet på stranddelen kommer att variera beroende på hur mycket det regnar, på bilden ovan är det maxläge för vattnet.

Blir det en längre tids torka har vi 600 liter regnvatten i tunnorna vid huset som kan hjälpa till att fylla upp dammen. Regnvattnet fyller upp dem först, sedan rinner överskottet vidare till dammen via ett rör som mynnar ut vid bäckens första lilla damm.

Det här var 2024 års stora trädgårdsprojekt. Och förmodligen blir det 2025 års också. 😉 Jag återkommer längre fram och visar hur det blev, när det allra mesta är klart.

Det jag kan konstatera är att vi aldrig har haft så här många trollsländor i vår trädgård som 2024. På sensommaren fick jag också se en trollslända lägga ägg vid dammen. ❤ Koltrastarna och småfåglar badar redan för fullt i stranddelen. Nu ska jag bara fixa lite bra ytor till sandlevande insekter också.

Undrar du som läser över något? Bara fråga genom att lägga en kommentar. Gott Nytt År önskar jag er som följer mig på bloggen!

Från gräsmatteöken till blommande oas – före och efter

Bild

12

Ibland är det bra att stanna upp och titta lite i backspegeln. Så det tänkte jag att vi skulle göra nu. För i dag 11 oktober 2022 är det på dagen tio år sedan jag startade den här bloggen!

Största anledningen till att jag började blogga var att jag ville samla alla foton från omgörningarna i trädgården. Så vad kunde väl passa bättre än att visa bilderna på vad som hände på 20 år hos en trädgårdsnovis som blev plantnörd. 🙂

De gamla bilderna tog jag innan vi satte spaden i marken och började förändra trädgården. Inför den nya trädgårdens 20-årsjubileum tog vi nya bilder ur så liknande bildvinklar som vi bara kunde. Det var inte helt lätt, ibland stod det ett träd i vägen! 🙂 Alla förebilder är från år 2000 och alla efterbilder från 2020. Så häng med, nu kööör vi!

Före: norrsidan av huset med ingången, en risig forsythiabuske och en fyra meters hög enbuske.
Efter: norrsidan av huset med gräsmattecirkel, många träd och stora perennrabatter.
Före: östersidan av huset med en ensam rönnsumak.
Efter: östersidan av huset… men där stod praktmagnolian i vägen för den exakta bildvinkeln!
Efter: östersidan av huset, lite närmare. Upphöjda odlingsbäddar och i bakgrunden komposthörnan.
Före: södersidan av huset med ett bigarråträd, ett plommonträd och en risig syrenhäck. Och väldigt många kvadratmeter gräsmatta!
Efter: Fågelhus och de gamla fruktträden, upphöjda sparrisbäddar och blommande vallmo. Och inte en centimeter gräsmatta i sikte!
Före: södersidan av huset med ett uterum och den risiga syrenhäcken. Komplett med fin plastspaljé och en risig barrväxt uppklämd mot väggen.
Efter: en pool och på osynliga spaljéer klättrar blåregn och fembladig akebia.
Före: södersidan av huset. En frösådd lönn och risiga spireabuskar.
Efter: poolen, slingrande grusgångar och några av de upphöjda odlingsbäddarna.
Före: södersidan med gräsmatta, risiga buskar och en bortglömd uteplats med rutten spaljé.
Efter: Ännu ett fågelhus och en stor uteplats med mysiga sittplatser där bakom poolen.
Före: västersidan med skräphörna och många kvadratmeter gräsmatta.
Efter: västersidan med uteplats, vattensten och bortom det växthuset. Till vänster delar av lundområdet.
Före: västersidan med skräpförråd och allmän bråte. Och längst till vänster skymtar en liten bit av sexmetersgranen vid ingången…
Efter: västersidan med bärlandet där hallon, vinbär och krusbär växer. I bakgrunden trädgårdsboden och bredvid det växthuset. Ett nytt plommonträd och en avenbokshäck skär av siktlinjen till uteplatsen.

Vill du se mer av vad som hände de där 20 åren mellan bilderna? Det hittar du i menyn under Våra trädgårdsprojekt. Där finns det massor av bilder från det vi gjorde och du kan se små träd växa upp och bli stora.

Här under länkar jag till några av de enskilda projekten om du snabbt vill komma till något särskilt. För dig som precis hittat hit är det på sin plats att jag berättar att vissa delar i trädgården har gjorts om två gånger under de 20 åren, foton från projekten stämmer alltså inte alltid överens med hur det ser ut på bilderna ovan. 🙂

2000 Uteplats och staketspaljé
2001 Framsidan
2004 Trädhörnet
2008-2012 Stora omgörningen med poolen
2010 Upphöjda odlingsbäddar
2010 Örtagården och vattenstenen
2014-2015 Trädgårdsboden och växthuset

Jag kommer att lägga ut fler projekt framöver, bland annat vill jag berätta om hur vi anlade den naturliga dammen. Så håll utkik. 🙂

Omgörningen av framsidan – 2022 års största trädgårdsprojektet inlett

Bild

16

Så var det då äntligen dags att köra igång med 2022 års största projekt i trädgården! Ja, jag skriver äntligen. Jag har laddat mentalt för det i flera år, men förra året satte den långvariga torkan i maj stopp för projektet.

I år hade det regnat över 20 mm när långhelgen Kristi himmel inleddes och det var bara att greppa tag i grep och spade och köra igång. Tack vare låga temperaturer och småregn av och till kunde jag jordslå växterna i backar inne i bersån (som jag hade spänt ett skuggnät över för att få en bra miljö).

Både för er som besökt oss och för er som inte har gjort det: här är skissen över trädgården. Omgörningen består av två stora delar, dels Stäpprabatten (1) ut mot gatan, dels Pionrabatten (2) närmast grannen. Det här inlägget tar bara upp den första delen ut mot gatan. För enkelhetens skull delade jag upp den omgörningen i tre etapper över lika många dagar.

Vänster del före. I bakgrunden japansk lönn, klotrobinia och Carmencitarönnen, i förgrunden magnolia ‘Honey Tulip’ med limegröna blad.
Uppgrävningen klar. Enbart träd, en ros, en tibast och några daggtörlar är kvar i jorden.
Återplanterat och klart. Nu har denna del där det tidigare var en tät massa där de små perennerna nästan kvävdes blivit luftigare och lägre. Träd och buskar ska få lite mer vatten när det regnar och bli mer av solitärer. Under ‘Honey Tulip’ har jag planterat alla vita pärlhyacinter och sedan är det en blandning av låga gräs, nävan ‘Rozanne’, daggtörel och längre bak stäppsalvia ‘Caradonna’, rysk martorn, blodtopp, höga prydnadsgräs och höga allium.
Före från sidan. Helt hopplöst att komma in i denna plantering och rensa…
Efter från sidan. Nu har vi lagt en bågformad gång genom ”spetsen” på Stäpprabatten och kan nå allt mycket bättre. De cirkelformade stenarna är likadana som de vi har i gräsmattan, men storleken mindre. Även dessa kommer från mina svärföräldrars trädgård och har nu äntligen kommit till nytta.
En bild för att visa hur stora ytor det var vi grävde upp… Jag krattar och jämnar ut jorden inför att vi ska lägga gången och påbörja återplanteringen. Maken hjälpte till med denna första del, det var så många växter med stora och kraftiga rötter som skulle upp.
Mittendelen före. Här var en del av problemet att många perenner var så låga, så planen var att få in fler höga efter omgörningen.
Lätt kaos råder… Växter överallt, några få står kvar på sina ställen, men det mesta är uppgrävt.
Efter på mittendelen. Rosen har fått låga stäppsalvior runt sig och sedan är det lila campanula, amsonia, stora ruggar med skuggnepeta, en ny gång, en ny vedstapel till insekter, nejlikrot ‘Totally Tangerine’ (nya), blekgul klöver (nya), fiberpalmlijor (som stått i kruka på vänt i typ fem år..!), mer skuggnepeta, fackelliljor (två nya sorter), perowskia och låg lila höstaster. Alla växter är efter omgörningen placerade i mycket större grupper jämfört med tidigare.
Högerdelen före. Sista etappen är delen närmast kopparlönnen.
Här blir Stäpprabatten bredare igen och det är flera kvadratmeter yta som ska planteras med växter.
Högerdelen efter. Till höger om vedstapeln är det planterat en ny körsbärskornell ‘Szafer’ (som ska få mogna bär redan i slutet av augusti), bolltistel, perowskia, höga prydnadsgräs, röd blodtopp, fler Rozanne-nävor, låg lila aster, Allium ‘Millenium’ och orange sidenört.
Den här bilden är bara för att jag ska kunna se tillbaka på att körsbärskornellen inte var högre än avenbokshäcken vid plantering. 🙂

Det var tre dagar med grävjobb, plantering och uppkrukning av växter jag ska sälja vid Tusen Trädgårdar. Men många växter slängdes också och vissa försvann från trädgården för gott. De som inte levererar har jag ingen nytta av. Om vädret samarbetar blir det steg två nästa helg då det även då är långhelg. Pionrabatten innehåller betydligt färre perenner som ska upp, så den delen räknar jag kallt med bör bli klar på två dagar (med en reservdag).

Det är lite tyst här inne nu, men det har tyvärr sina förklaringar. I april dog min mammas sambo. Han var en del av vårt liv i 37 år. I samband med begravningen stannade jag kvar hos mamma och hjälpte henne att komma ifatt med den trädgård hon och sambon byggde upp i över 25 års tid. Det var skönt att få tid tillsammans och i lugn och ro hinna gå promenader tillsammans i min barndoms landskap, se blåsippor färga skogens golv blått och blicka ut över stenmurslandskap och vilda backsippor i blom.

Jag har tidigare visat bilder från mammas och hennes sambos trädgård med alla dammar, pioner, barrväxter och små alpiner HÄR, HÄR och HÄR. Så här såg den ut i april när jag hälsade på i det som numera är mammas trädgård.

Väl hemkommen har jag tömt trädgårdskomposten (36 skottkärror finfin mulch), planterat om alla tomater och dahlior, arrangerat en plantbytesdag i byn där vi bor och förberett omgörningen ovan. Det är skönt att arbeta fysiskt när kroppen och sinnet är ledset.

Med det önskar jag er en fin vecka när vi nu går in i sommarmånaden juni. Så här vackert är det i vår underbara majträdgård. Jag tar en och annan paus här under dagarna i trädgården, dammhörnan är nog min favoritplats så här års.

Årets två första trädgårdsprojekt – operation gräva upp vårlökar

Bild

9

I helgen som gick inledde jag två av årets trädgårdsprojekt: en ny gång genom vårlunden och den stundande omgörningen av Stäpprabatten och Pionrabatten. Etapp 1 på båda projekten är att gräva upp alla vårlökar, plantera dem i krukor och sätta i namnstickor inför återplanteringen så småningom. Jag grävde och grävde. Maskrosjärnet var bra för att komma åt en del krokus och irislökar som satt djupt (men självklart blev det en del lökar kvar).

Före uppgrävning.
Efter uppgrävning. Just de här stora krokusarna fick jag av morfar för tjugo år sedan, han grävde upp dem av överflödet i rabatten. Morfar och hans rabatt är borta sedan många år, men krokusarna lever kvar och förökar sig i min trädgård.

Här ska den nya gången gå genom Vårlunden. Jag har märkt ut med bambupinnar var den ska vara och alla växter som kommer upp där emellan ska därmed grävas upp. Så småningom kommer fler sena lökar och perenner, så själva gången räknar jag inte med att kunna göra förrän i juni.

Två pinnar markerar starten på den nya gången, där den ansluter till den befintliga.

Jag gör bara en första delsträcka av den nya gången i år, den börjar vid Ullungrönnen och mynnar ut bredvid den lilla hästkastanjen en fem sex meter bort. Dels tror jag inte att jag mäktar med så mycket mer, dels har jag inte riktigt landat i hur resterande gång ska gå. Och innan jag flyttar träd och buskar ”i onödan” ska jag klura lite till på hur jag vill ha det.

Det blommar så vackert i vårlunden nu och jag ser fram emot när jag tack vare den nya gången kan komma mycket närmare alla små skönheter. Snödropparna är på väg att blomma över, nya julrosor poppar upp varje dag, blåsippor och ormöga lyser i blått och de första nunneörterna slår ut vilken dag som helst.

En av alla fina julrosor från danska Gartneriet Spiren (som nu stänger för gott). Så glad att den trivs och växer sig stor.

Avslutar med en bild från Stäpprabatten. Hur underbart är det inte med blommande vit tibast som lockar fjärilarna så här? Just tibasten ska jag försöka undvika att flytta i omgörningen, för den tycker inte alls om det. Hade en fin rosa som knalldog när den flyttades, så jag har lärt mig den hårda vägen.

Med det önskar jag er en riktigt fin marsvecka!

Hur vi fixade en pool i vår gröna oas – historien om vår trädgård del 13

Bild

7

Går det att fixa en snygg pool som smälter in i vår trädgård utan att spendera hiskeliga summor pengar? Ja, det var frågan vi ställde oss för tio år sedan. Här berättar jag om hur vi tänkte och planerade och visar hur det blev.

Före. 2006, södersidan av huset. Samma vinkel som efterbilden ovan!

Allt började med att de två äldsta barnen ville ha en egen pool. Inte en sådan där liten uppblåsbar plaskpool som vi dittills hade haft, utan en sådan man kunde simma i!  Ja, säg de badsugna barn som inte vill det? 😉 Maken och jag som inte är så pigga på att åka iväg och bada såg framför oss somrar utan tjat om att åka på badutflykter. Vi började allt mer prata om att satsa på en pool.

Eftersom vi har jordvärme kan vi inte gräva neråt i trädgården hur som helst, så en ovan jord-pool var det enda tänkbara. Men de flesta sådana pooler brukar innebära att en stor blå plastklump flyttar in… Jag var inte förtjust i den tanken! Först var vi därför inne på att klä en enklare pool med ett trästaket runt om, men sedan hittade vi en pool med stålsarg som är lackerad i olika bruna toner för att imitera trä.

Den poolen var också lagom stor: 460 cm i diameter och med 110 centimeters vattendjup. Vi ville ha en pool som barnen inte skulle växa ur när de blev tonåringar och som även vuxna skulle kunna bada i. Vi vred och vände på de få tänkbara platserna där en stor pool både skulle få plats och få tillräckligt med sol. Mätte och markerade med pinnar. Vi enades till slut om att södersidan av huset, nära trädäcket utanför köket, skulle bli bäst. Det innebar å andra sidan mest jobb… För någon tom cirkel på nästan fem meter i diameter på den tänkta platsen var det då rakt inte!

Här ska poolen vara är det tänkt… Men först behöver staketspaljén rivas, gångstenarna tas upp och trädäcket göras om. Och så ska förstås alla växter grävas upp och flyttas!

Vi dubbelkollade med kommunen om vi behövde tillstånd för något som hade med poolen att göra. I vår hemkommun behövde vi inte det då vi inte grävde djupare än 30 centimeter och inte kom för nära granntomten. Inte heller schaktmassorna var tillståndspliktiga.

Efter drygt tio år hade vår trädgård blivit lummig med uppvuxna träd och häckar. Vi ville absolut inte ta ner dem för att få in maskiner (som ju dessutom med sin vikt trycker till jorden), utan valde att handgräva allt. Ja, det tog tid! Jorden vi grävde bort tog en bonde hand om och lade på sin åker.

Vi började med att bygga om vårt trädäck utanför köket. Det gamla var så litet att när vi satt många runt bordet fick vi kliva precis vid kanten på rabatten för att komma förbi…

Före. 2006 och dåvarande uteplatsen. För övrigt vår allra första omgörning som jag berättar om HÄR.

April 2011. Det gamla trädäcket är upptaget, staketspaljén riven, buskar och perenner uppgrävda. Kvar ligger stenarna som så småningom ska läggas som trampstenar i grusgångarna.

Juni 2011. Maken bygger mer än dubbelt så stort trädäck. I bakgrunden syns utgrävningen för poolen. Många skottkärror med jord är bortrullade och lika många med sand inrullade där trädäcket ska vara… Jag har redan planterat alla flyttade perenner i en ny rabatt. Lite bökigt för maken att lägga planken, men växterna kunde inte vänta. 😉

Juli 2011. Trädäcket är klart, nu är det bara staketet mot rabatten kvar! Lavendeln blommar fint på sin nya plats.

Parallellt med bygget av trädäcket grävde vi för poolen också.2011, maj. Maken och jag handgräver där poolen ska stå. Pinnarna markerar cirkeln som ska grävas ur ner till cirka 30 centimeters djup. I bakgrunden syns den upphöjda Solrabatten som jag berättade mer om HÄR.

2011, juni. Parallellt med utgrävningen för poolen pågick flera andra trädgårdsprojekt. Den nya grusgången och hela Lundområdet (som jag berättar om HÄR), till exempel.

Liten kille och stor grushög. Spadar till alla medhjälpare, inklusive yngstas lilla lilla barnspade som ligger framför skottkärran.

Både när vi fraktade in sand för att lägga under det utbyggda trädäcket och när vi fraktade in kross och sand till poolen fick barnen hjälpa till. Vi körde i skytteltrafik med två skottkärror. Barnen lastade den ena medan vi körde in den andra och tippade. För oss var det viktigt att de var involverade och förstod hur mycket tid och jobb det var med att ”fixa poolen” som de hade önskat sig. Och faktiskt var det bra hjälp som underlättade för oss. 🙂

2012, maj. Lass efter lass… Vi har grävt bort fem kubik med jord där poolen ska stå, nu ska lika många kubik med kross och sand kärras in. På den här bilden syns det också tydligt varför vår trädgård är väldränerad: under 25-30 centimeter pålagd matjord ligger  ren sand/finkornigt grus…

2012, juni. När underlaget till poolen var på plats skulle sanden packas. Superspännande tyckte tre nyfikna och förväntansfulla barn. Det var mycket viktigt att marken inte bara var hårdpackad, den skulle vara jämn också. Det fick inte skilja mer än två centimeter tvärsöver cirkeln. Då skulle tyngden av vattnet bli för stor mot en enskild sida av poolen…

2012, juni. Sådär, allt är jämnt och fint och nu är det bara poolen som saknas!

2012, juni. Äntligen dags för leverans av poolen – på självaste skolavslutningsdagen!

Stålsargen levererades i en stor tung rulle. Försiktigt lossade vi metallbanden runt den, vecklade ut sargen och fick den på plats. Sedan var det dags för underlagsfilten (för att sanden inte skulle skava hål på linern). Jag hann säga många fula ord medan maken och jag låg där på knä och lade tre breda remsor filt samtidigt som det blåste till då och då och sanden virvlade upp på filten och skulle borstas av.

2012, juni. Vattenpåfyllning! Jag ser glad ut, men det är en småkall junidag och iskallt i vattnet. Var tvungen att ha shorts och linne för att slippa få genomblöta kläder!

Till slut kunde vi med lätt bävan rulla ut linern och börja fylla på med vatten samtidigt som vi drog i linern för att få bort vecken. När jag kröp omkring där i poolen med blåfrusna knän i det iskalla vattnet funderade jag allvarligt på att bara rymma från alltihop. Men när det någon vecka senare var dags för premiärdopp med glada badsugna barn så gick det nästan att glömma (läs: förtränga) allt hårt arbete som vi lagt ner på att få baksidan av trädgården i ordning.

Att klämma in en stor pool i en trädgård full med träd och växter hade tagit oss fyra år i en omfattade omgörning av mer än halva trädgården. Var det värt det? Ja, absolut! Den design jag ritade för trädgården för tio år sedan fungerar fortfarande bra.

2013. Här syns hur staketet blev i anslutning till poolen. Spärren för att öppna grinden sitter långt ner på insidan – bara personer som är minst 150 centimeter långa når ner att öppna. Vi har också monterat en ”självstängande” fjäder på insidan så grinden inte kan lämnas öppen.

2020, juni. På den här bilden från när en vän filmade vår trädgård med drönare kan man se uppvärmningsmattan på garagetaket, stora trädäcket och inhägnaden runt poolen. Både sol och skugga på terrassen och massor av sol på poolen. Precis som vi planerade. 🙂

Poolen då, hur har den fungerat? Bra, på det stora hela. Vi har bytt pump efter att den som var med vid inköp skar ihop efter några år. Överdraget höll inte vinterns smutsiga regn borta efter några år och vi lade pengar på ett ordentligt överdrag i samma typ av material som båtkapell. För att hålla överdraget på plats över vintern har vi satt fast det med spännband i öglor i trädäcket samt ”hundkoppelsskruvar” i marken. Det fungerar utmärkt.

Är det mycket jobb med en pool? Nej, inte speciellt om du bara ser till att de som badar är hyfsat rena innan de plumsar i (vi har en utedusch med soluppvärmt vatten). Att få igång poolen för säsongen tar ”bara” en halv dag ungefär. Vi har en värmematta på vårt platta garagetak där poolvattnet värms upp ytterligare fyra grader. Den ska läggas dit och tas ner varje år, likaså pumpen och uteduschen. 

På hösten när vi stänger poolen tar vi bort kloret en vecka innan vi tömmer vattnet i trädgården. Det är bara en tredjedel av vattnet som töms ut, resten är kvar över vintern och fylls bara på nästa badsäsong. Tack vare överdraget är vattnet rent och fint.

Vi tömmer påsen i skimmern på insekter, löv och skräp nästan dagligen, storstädar poolen vid behov (när det ligger mycket skräp på botten) och kontrollerar pH-värdet ett par gånger i veckan när det badas mycket. Inte speciellt betungande.

Tänk, det var sista delen om megaomgörningen som pågick 2008-2012 det! I nästa del blir det skära blommor i överflöd! Alla delar i Historien om vår trädgård finns HÄR om du vill läsa från start. 🙂

Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar en fortsatt fin helg och kommande vecka! Nu blir det allt ljusare och vi lämnar januari bakom oss.

En porlande vattensten i örtagården – historien om vår trädgård del 12

Bild

12

Ljudet av porlande vatten har alltid stått högt på min önskelista och 2010 blev det verklighet, lummigt inramat av örtagården och klängrosen ‘Moonlight’.

Vid den varma och skyddade västersidan av garaget och varmförrådet hade vi haft örtagård nästan sedan start.

Före. 2006, juli. Örtagården är uppdelad i fyra delar med trampstenar i mellan och en ros i krukan i mitten. Till vänster i bild syns en hallonhäck och bakom den finns ett litet trädäck.

2010, maj. Vi plockar upp markduken som legat under gruset.

I förra delen av Historien om vår trädgård berättade jag om Dagliljerabatten. Bakom den stora spaljén där ‘Moonlight’-rosorna växer finns trädgårdens absolut mest skyddade och varma hörna i sydvästläge. Där ville vi fortsätta ha vårt lilla trädäck, örtagården och alla bär som behöver bindas upp, typ björnbär. Men så var det ju det där med vatten…

Vi åkte iväg till en lokal firma för att köpa en vattensten som jag hade sett ut på nätet. Vi kom hem med en tre gånger så hög sten för mer än dubbla priset! Så kan det gå när man på plats inser att en liten sten bara hade sett fjuttigt ut. Stenen var så tung att maken fick be tre starka grannar om bärhjälp för att vi skulle få in den i trädgården.

Juli 2010. Vi har grävt ner baljan till vattenstenen och örterna har börjat flytta in. Den stora utmaningen var att få baljan att stå helt plant. Väljer man en vattensten där vattnet ska rinna ner för alla fyra sidorna måste den göra det. Det lilla trädäcket hade vi redan innan på nästan samma plats, Vi har ”bara” lyft bort det, grävt ner sand på rätt ställe och sedan lagt tillbaka det efter att ha vridit det ett kvarts varv. Som sagt, vi gillar det där med återanvändning i trädgården!

2010. Örterna är på plats, men vattenstenen är inte igång ännu. Här syns också ”spiralen”, snäckformen, i örtagården. Sent en kväll när jag låg och funderade på hur i all världen jag skulle få ihop den konstiga formen på området på ett snyggt sätt så dök tanken upp. En spiralform! Den breda basen ger en naturlig ingång och det är lätt att nå allt som odlas. Närmast vattenstenen växer olika typer av låga fetbladsväxter.

2010, juli. Klart! Och till vår stora glädje rann vattnet ner för stenens fyra sidor som det skulle! Nu ska bara plantorna växa till sig lite… Det är mycket bar jord och grus! Trampstenarna som ska ligga i grusgångarna? De ligger fortfarande kvar till höger i bild, stengången är bara upplockad så pass mycket att vi kunde göra örtagården klar.

Efter. 2012, augusti. Och så här såg det ut två år senare. Trädgårdsboden och växthuset har ännu inte byggts, här är det den skruttiga boden som avslutar området. Det är också där som björnbären växer, dem flyttade vi inte förrän boden skulle rivas.

2017. Här har växthuset kommit på plats och klängande växter börjat växa upp längs garageväggen. Vi odlar luftlök, dragon, timjan, två sorters oregano, kinesisk gräslök, vanlig gräslök, johannesört, timjan, citrontimjan, olika myntor, salvia, åbrodd och spansk körvel i örtagården.

2020. Och så här ser det ut nu för tiden. Onekligen lite lummigare och väldigt lite bar jord numera. 😉 Rosen ‘Moonlight’ blommade helt fantastiskt i somras.

2020. I år var också första året när de två vinrankorna närmast växthuset bar frukt och blev tillräckligt långa för att vi skulle kunna leda dem ut över det lilla trädäcket. Längst till höger är det björnbär av några olika sorter som brer ut sig över väggen. Vi har fyra längsgående metalltrådar på väggen som vi binder upp rankorna mot.

Vattenstenen är ju vacker på flera sätt…När vi köpte vattenstenen propsade försäljaren på att vi skulle köpa till en lampa att ha längst upp i den. ”Ni kommer inte att ångra er”, sa han. Och, nej, det har vi aldrig gjort. Att ha en ”eldslåga” i skymningen ljusa sommarkvällar när ‘Moonlight’ blommar i stora kaskader… Ja, det är rätt vackert! 🙂

Så här kan vattenstenen också se ut… Vi stänger inte av pumpen förrän minusgraderna går ner mer än -2, det är så många småfåglar som kommer och dricker av det rinnande vattnet när allt annat är fruset. Härom veckan var det en flock med domherrar som kom på besök för att dricka och äta ginnalalönnens frön.

Länkar till Trägårdsfägring. Önskar er alla en fin tredje advent, själv ska jag dricka mousserande vin, äta skaldjur och fira födelsedag! En klart annorlunda födelsedag, jämfört med vad vi hade planerat för ett år sedan, men så är det detta annorlunda år.

Den färgsprakande dagliljerabatten – historien om vår trädgård del 11

Bild

7

Jag vågar påstå att ingen som har besökt vår trädgård i juli när dagliljorna blommar för fullt glömmer det. Att vandra längs den svängda grusgången, se avenboksportalen rama in den dolda delen av vår trädgård, och så plötsligt se en lång rad glimrande juveler är en syn jag själv aldrig tröttnar på.

Men så här har den här delen av trädgården inte alltid sett ut…

Före. Augusti 2008, bild tagen precis i avenboksportalen. Fågelhuset är på plats, men uteplatsen till vänster är inte riven och barnens gungställning till höger är kvar.

2009, september. Gungställningen är nedmonterad, planteringsgropar för några stora buskar som ska flyttas är grävda och rep markerar svängningen på den framtida grusgången.

Buskarna är flyttade och snart kan perennerna börja flytta in också.

Här står dagliljorna och väntar…

2010, maj. Nu är omgörningskaoset som värst. Den gamla staketspaljén är riven, växter flyttade och snart är det dags att göra gången klar. Ni som har hängt med i berättelsen om hur vår trädgård växte fram vet ju att vi gjorde om olika delar av trädgården parallellt.

2010, juli. Och där var gången på plats också! Dock inte spaljén till vänster vid de kraftigt beskurna ‘Moonlight’-rosorna.

Efter. 2012 såg det ut så här i juli. 🙂 Rosor och dagliljor har hunnit växa till sig och kamouflerar gångens kanter. Trampstenarna har också kommit på plats.

2019. Här har de två stora buskarna tagits bort och delen till höger bakom dagliljorna planterats med nya träd och buskar. Moonlight-rosorna bakom dagliljorna till vänster är enorma och behöver beskäras så gångens böjning åter syns.

Tidigare delar i Historien om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring som passande nog har temat ”Projektet som blev av” denna vecka. Önskar er alla en fin andra advent!

Återbruk i trädgården – ge material nytt liv vid omgörning

Bild

10

Under våra tjugo år med trädgården har vi gjort om mycket, men vi har också tänkt återbruk när det har varit möjligt. I stället för att slänga material som fortfarande håller har vi tänkt ut nya användningsområden. I bland har vi också tagit hand om material som andra har haft över och gett det nytt liv i vår trädgård.

Här kommer några exempel:

2000 gjorde vi om uteplatsen. Lade nytt trädäck, byggde spaljéer och lade plattor. När vi sedan gjorde om hela området 2008-2012 hamnade materialet här:

De avlånga cementplattorna blev trampstenar i de nya grusgångarna. Snällt mot barfotafötter (och kattassar) och håller gruset på plats. Leder också ögat framåt i trädgården på ett annat sätt än vad enbart grus hade gjort.

Bågarna i rosenportalen förstärktes och blev portaler till klematisen ‘Summersnow’ vid ingången till trädgården.

Och plankorna från trädäcket blev (bland annat) golv mellan de nya upphöjda odlingsbäddarna och ribbor i spaljén längst bort. De runda trampstenarna? De är återbruk från min mans föräldrahem. 🙂

Ett annat exempel från en omgörning:

Under det gamla plommonträdet hade vi lagt en cirkel med röd granitkross. Det här var vårt första försök att underlätta gräsklippningen under trädet. När vi sedan anlade ett lundparti 2008 skulle både sten och gräsmatta bort.

I stället blev granitkrossen gångmaterial på de smala stigarna genom Lunden.

Ett tredje exempel på återanvändning är tegelpannorna på fågelhuset/lekhuset:

De gamla tegelpannorna kommer från mina morföräldrar. När de för många år sedan lade om taket på sitt bostadshus sparade morfar självklart de hela pannorna i ett uthus. Vi körde med pannorna en hög i taget vid besöken i mina hemtrakter och både morfar och vi var nöjda med att de kom till ny nytta.

Vad är din bästa trädgårdsåteranvändning? Eller har du något tips du vill dela med dig av? Berätta gärna! 🙂

Länkar så klart till Trädgårdsfägring, titta gärna in där och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om. Och blev du nyfiken på hur trädgården har vuxit fram under åren hittar du tidigare blogginlägg om det HÄR.

Piet Oudolf-inspirerade Solrabatten – historien om vår trädgård del 10

Bild

7

Solrabatten, vår åttonde och största upphöjda bädd, ligger på södersidan av huset med en skyddande tegelvägg bakom. Den är fyra meter lång och en meter bred. Den är byggd på samma sätt som våra upphöjda odlingsbäddar som jag berättade mer om HÄR.

Det var hit vi 2010 flyttade vårt blåregn och gav det en underplantering med prydnadsgräs, anisisop, solhattar och nävor. En liten lek med Piet Oudolf-tema! Men redan första vintern lärde jag mig att den här rabatten inte är att leka med. Lika skyddat som det är på sommaren, lika utsatt kan det bli på våren när växterna kör igång tidigt och sedan mejas ner av sen frost.

Genom åren har växterna därför bytts ut allt eftersom de har dött ut. Solhattarna är ett minne blott, likaså blodgräs och låga aklejor.

Numera har jag bara växter som klarar av det svåra läget tidig vår: prydnadsgräs, vädd, nepeta och nävor. Kompletterade av zinnior, lejongap eller dahlior som inte planteras ut förrän frostrisken är förbi. Blåregnet klarar sig, men vissa år tar frosten mycket av blomningen.

2010. Blåregnet klarade flytten i juli, men fällde halva bladmassan trots vattning. Rötterna var fyra meter långa och fick kapas för att få plats i lådan, men självklart lät vi dem gå ut så långt det gick åt sidorna.

2012. Efter en hemsk vår när mycket dog i Solrabatten ser den ganska gles ut.

2015. Blåregnet blommar tidig vår.

2015. Ett hav av vitlysing framför Solrabatten och solhattar som blommar fint.

2020. Blåregnet har letts vidare upp över fönstren i ett försök att skapa en ”blåregnsgardin” och i Solrabtten blommar orange dahlior ihop med gulvädd, lejongap och prydnadsgräs.

HÄR kan du läsa tidigare delar av Historien om vår trädgård. Länkar till Trädgårdsfägring.

Stora upphöjda odlingsbäddar – historien om vår trädgård 9

Bild

7

Tvärt emot vad man skulle kunna tro kan det fungera att ha grönsaksodlingarna i österläge. Om man som vi har en skyddande tegelvägg bakom som håller kvar värmen, en häck som ger vindskydd och upphöjda bäddar som ger bra odlingsmöjligheter tidigt på året.

När vi flyttade in 1999 fanns inget trädgårdsland och så kunde vi ju inte ha det! 🙂 Redan andra året flyttade vi odlingarna till den smala remsan på husets östersida och var tillräckligt nöjda med resultatet för att låta odlingen vara kvar. Första året odlade vi i marknivå, de följande åren i pallkragar. När de började ge upp efter en handfull år beslöt vi oss för att bygga stora, rejäla upphöjda bäddar närmast huset för att slippa skuggan från häcken.

Meeen först byggdes de två stora bäddarna 2010 för våra tolv sparrisplantor som jag råkade spontanköpa en dag…!

Före. 2010 påbörjades rivningen av den halvruttna verandan. Barnen hjälpte så klart till! 🙂 Det är kul att slå hårt med en hammare och bända med en kofot!

2010. Snart klart. De två sparrisbäddarna är vardera 250 x 250 cm stora, 60 cm höga. Till höger i bild ligger Lunden som jag berättar mer om HÄR.

Efter. Sparris på väg upp en majdag. Det här är vår vardagslyx. Egenodlad sparris är något helt annat än trist och tråkig köpt. Saftspända stjälkar utan minsta trådighet och seghet. Så goda att man kan äta dem råa under en rundtur i trädgården.

Jorden kanske någon undrar över. Den beställde vi från en lokal firma som kom med ett lass fin sållad matjord. Vi körde in den med skottkärra i trädgården lass för lass… Ja, ni som har följt tidigare delar vet ju att i vår trädgård kommer man inte in med några maskiner! När man beställer jord gäller det att beställa rätt så man inte får ”skitjord”.Jordhögen krympte allt eftersom…

Sedan var det alltså dags, 2011, för de fyra lådorna för grönsaker (och lite samplanterade sommarblommor).Före. Så här såg det ut 2009 när vi odlade i pallkragar.

De fyra bäddarna är på vardera fyra kvadratmeter och de är 60 centimeter höga. Precis som sparrisbäddarna är de byggda i tryckt virke och ”fodrade” invändigt med dammduk i plast. Jag skulle inte nödvändigtvis bygga dem i dessa material i dag, men de har fungerat bra och hållit väl de här tio åren. Dammduken ska hålla i minst 20 år och är godkänd för fiskar som ju är mycket känsliga för kemikalier.

Dammduken är ihoplimmad så den blir en tub är utan skarv invändigt. Kanten ligger invikt en tio centimeter nertill så jord inte ska trilla ut under nedersta brädan. I större delen av bädden är det alltså markkontakt nertill så maskar och andra smådjur kan vara i alla olika lager av jorden.

2011. Arbete pågår. Maken har snickrat tre av fyra bäddar. Nu måste rosorna flyttas en meter för att lämna plats för den sista lådan.

Som avskärmning vid lådorna och som stöd för rosorna byggde maken en small ribbspaljé.

Klart! Potatisen är satt och morötter med mera sått! 🙂

Efter. Så här såg det ut 2015 när häcken hade kapats in lite och de runda trampstenarna hade kommit på plats.

Upptill på bäddarna ligger en planka med utskjutande kant för att hindra snäckor och sniglar från att ta sig upp. Det fungerar bra på det stora hela, men det händer att någon snigel tar sig förbi om det regnar mycket. Tyvärr kan man ju också få med små sniglar med plantor och liknande, även om jag är aldrig så försiktig. Märker jag snigeltugg så ställer jag därför dit en ölfälla eller liknande så jag tar inkräktaren.

Utöver de fyra upphöjda lådorna till grönsaker och de två sparrisbäddarna så byggde vi även en liten bädd som mest används till sommarblommor för snitt, här ovan olika dahlior och rosenskära. I bakgrunden syns en mörkgrön sparrisvägg.

Och så byggde vi förstås Solrabatten, den åttonde och största lådan, men den är värd ett eget inlägg. 🙂

Tidigare delar om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring, titta gärna in där för att se vad fler trädgårdbloggare skriver om just nu.